– Vi har under lång tid arbetat hårt med dessa frågor. Vi har försökt allt. Vi har demonstrerat med sopbilarna 1 maj vid Sergels Torg, Vi har uppvaktat majoritet och oppositionen i stadshuset, vi deltar i en arbetsgrupp där arbetsgivarna konsekvent slår ifrån sig alla förslag. Det här är sista kortet vi har. Det är ”all in” nu men det är inget vi velat ha, säger Marcus Liss, strejkande sophämtare.Marcus berättar om att de tar strid mot stressen, lönesänkningar och ännu större arbetsbelastning.
– Jag är 30 år och har redan diskbråck. Vi lyfter 30 ton per dag. Och nu vill de utöka områdena ännu mer.
Hur många strejkar?
– Idag är vi 130-140 som strejkar och det kommer bli fler nästa vecka.
Hur långt är ni beredda att gå?
– Vi kommer att fortsätta att till arbetsgivarna hörsammar våra krav. Vi tänker inte betala med våra kroppar för deras låga anbud. Vi vill som alla andra ha någon ork kvar efter jobbet också, för att kunna lattja med barnen, diska och såna vardagsbestyr.
– Arbetsgivarna säger att ”ni är ju klara med jobbet vid lunch”. Men det ligger liksom i jobbets natur att raska på. Sopkärlen blir inte lättare för att du sölar, tvärtom. Hur gör du själv när du bär tunga matkassar, går du sakta eller fort? Vi skyndar oss eftersom det är tungt. Man kan springa en maraton i 4 timmar men inte i 8 timmar. Och inte dag ut och dag in.
– Hela tiden ökar pressen och entreprenörens avtal mot kommunen blir sämre och sämre. Vi måste nu förklara att entreprenörens avtal med kommunen inte är detsamma som vårt avtal med entreprenören. Vi tänkter inte backa från våra rättigheter.
– Vi har lagt förslag som begränsar arbetsbelastningen enligt ett poänsystem som utgår från gällande avtal. Arbetsgivaren försöker påstå att det här bara handlar om lönen men det är den mindre grejen. Framförallt orkar vi inte jobba i den här situationen.
– Vi strejkar men vi är redo att arbeta så fort vi får igenom kraven. Vi sitter här med bilarna och nycklar och allt med oss för att åka ut direkt.
Har ni stort stöd?
– Vi har folkets stöd, det märks, bussar och lastbilar stannar och stödjer oss. Även folk vi träffar på stan säger ”Hoppas ni vinner, det är starkt att någon står upp för sin rätt”
Vad anser du om själva anbudsförfarandet?
– Lägst är inte bäst. Vi kräver en konsekvensanalys av arbetarnas villkor för alla anbud. Vi kan inte acceptera social lönedumpning. Det klart att det går att göra effektiviseringar men man kan inte dra in bara för att spara pengar. Även kommunen har ett socialt ansvar. Det här är en viktig politisk fråga också.
Anonym röst från strejken:
– Vårt arbete är komplicerat. Vi har flera hundra omärkta nycklar att hålla reda på och jag har 56 dörrkoder i huvudet. Dessutom är det tungt. Varje morgon tar jag alvedon mot smärtorna. Sjukgymnasten säger att min nacke är som pansarplåt. Jag kommer aldrig orka jobba till pensionen och det finns inte många andra som kommer kunna det heller.
Jonas Brännberg
