foto: Arbetsmiljöverket
43 personer dog i arbetsrelaterade olyckor i Sverige 2016. enligt statistik från Arbetsmiljöverket.
Betongarbetaren Christian Wikström, 26 år från Färila i Hälsingland, omkom 2011 sista dagen på sitt jobb med att montera trappor i statliga Vattenfalls nya huvudkontor i Solna.
I ett skakande SVT-reportage i förra veckans Uppdrag granskning visade reportern Anna-Klara Bankel hur byggnadsarbetare allt oftare utsätts för livsfara när arbetsköparna sätter arbetsmiljölagen på undantag och dessutom kommer undan med det.
Sveriges största byggföretag Peab med 14 000 anställda och 45 miljarder kronor i omsättning var huvudentreprenör för bygget av Vattenfalls nya huvudkontor. Peab hade i sin tur lagt ut delar av bygget på underentreprenörer, vilket är vanligt idag.
Anbudsförfarandet pressar priserna på bekostnad av arbetarnas arbetsmiljö i form av tidspress och försummad säkerhet.
Peab hade i detta fall bestämt en tuff tidsplan och Christians arbetskompisar vittnar i programmet om ”ett jäkla tempo”.
När trapporna kom till bygget visade det sig att de både var vinda och för långa – som legobitar som inte passar ihop.
Montageledaren Kenny Näsfeldt skrev 140 avvikelserrapporter där han redovisar en massa fel.
Besiktningsman Alf Pettersson såg så många brister att han vägrade att göra en besiktning förrän företagen åtgärdat alla brister. Peabs och underleverantörernas chefer ”skiter i detta” enligt Alf, de bara ”kör på”.
Christian var också orolig för sin och sina arbetskamraters säkerhet där de bland annat tvingades arbeta under hängande last och under hög stress.
Några dagar innan han dödades ringde han en byggarbetarkompis och frågade om han kunde bli kostnadsansvarig om han drev igenom ett skyddsstopp. Skyddsombuden påtalade bristerna, men krävde inget skyddsstopp.
Peab låg efter i tidsplanen och det var bråttom. Trapporna beslutades lyftas in med kran via luften. Order utgick också att trapporna tills vidare bara skulle sättas fast med tillfälliga montagesvetsningar, så kallade ”häftor”, samtidigt som inga rasförankringar gjordes.
Torsdagen den 5 maj fick Christian och hans kamrater, som var vana att tvingas jobba både övertid och helger, order från sina chefer om att de inte fick åka hem förrän de var klara med trapporna.
Mitt i arbetet i trapphuset rasade trappan Christian höll på med. Han träffades av ras från nionde våningen och begravdes under nedstörtade betongblock. Christian dog samma dag på sjukhus av de skador han fått. En polisutredning redovisade sedan alla försummelser och brott mot arbetsmiljölagen som förekommit, men varken huvudentreprenören eller underleverantörer ställdes till ansvar eller åtalades för ”vållande till annans död”.
Åklagaren i ärendet våndas i programmet över sitt beslut att inte väcka åtal, men säger att han inte var säker på att kunna föra i bevis till en fällande dom.
Uppdrag gransknings egna undersökning visar att mellan åren 2008 och 2014 dödades 75 anställda i arbetsplatsolyckor. Av dessa gick 15 till åtal, varav 5 utmynnade i fällande domar.
Ingen av de fällda dömdes till fängelsestraff.
Programmet illustrerar hur arbetsmiljön idag kan bli livsfarlig, trots den potential för skydd som finns i arbetsmiljölagen och skyddsombudens rättigheter och makt. Peab skyllde på underleverantören.
Ett viktigt krav som fackföreningsrörelsen driver idag är att huvudleverantören ska åläggas det fulla ansvaret för säkerheten på arbetsplatsen.
Åklagaren i detta fall, Christer Jarlås, håller med om detta. Hans erfarenhet är att arbetsgivarnas advokater gärna lägger skulden på den omkomne.
Även i Christians fall skyllde en av cheferna dödsfallet på Christian själv.
Denna långsökta teori gick ut på att Christian skulle varit en tatuerad ”Tarzantyp” som kände sig odödlig och därför kastade sig ut i raset för att rädda en kompis.
Kranföraren på arbetsplatsen som från sin upphöjda plats såg Christian vittnade om att det inte var så. Trots detta blev han inte hörd i polisens utredning.
Christians arbetskompisar säger att de helst inte kontaktar facket. De vill inte framstå som besvärliga och har ingen tilltro till att facket gör någon skillnad.
Uppdrag granskning visar också i programmet exempel på hur facket, i det här fallet Elektrikerförbundet, har svikit sitt stridbara skyddsombud Claes Thim när de accepterade att arbetsgivaren plockade bort honom från sitt uppdrag.
Elektrikerförbundets ordförande Jonas Wallin svarar i programmet att de har föredragit att med en konstruktiv dialog hitta ett mer långsiktigt bra förhållningssätt till det aktuella företaget AQB som han samtidigt betecknade som antifackligt.
Wallin fick svar på tal från Göran Söderlund, före detta ombudsman i samma förbund:
– Finns det ingen ryggrad kvar på förbundet? Han (Claes) är utsedd av det lokala facket och han ska företräda medlemmarna på arbetsplatsen för att de ska ha en säker arbetsmiljö och när han gör det är det ingen som går in och stöttar upp honom, utan då godkänner de att han plockas bort från arbetsplatsen där det är uppenbart att det finns faror som gör att man kan avlida.
– Man kan inte mötas mitt på plan i fackligt arbete när det handlar om liv, utan då är det stopp på jobbet och skyddsombudet ska vara kvar på arbetsplatsen.
– Samhället har ju gett skyddsombudet en otrolig makt genom att kunna stoppa farliga arbeten. Det betyder att samhället inte ser det som att man möts på halva plan.
– Den signal man sänder ut nu till alla andra skyddsombud, när de ska agera så vet de att, ja jag vet inte om jag kommer att ha stöttning om jag driver den här frågan.
LO säger att en tredjedel av landets alla skyddsombud uppger att de hindras i sina uppdrag. ■
