Ehsan arresterades redan den 20 juli i den Kurdiska staden Kamyiaran av Irans säkerhetspolis. Han anklagades för att ha hjälpt Komalah i propaganda mot regimen och dömdes av tingsrätten till tio års fängelse.
I tre månader hölls han isolerad och torterades. Regimen försökte under tortyr få honom att erkänna och ange andra aktivister, men han vägrade.
Med hjälp av sin advokat Mohamed Mostafai överklagade han domen, men mot iranska lagar skärpte hovrätten straffet till döden genom hängning.
I ett brev från sin dödscell som smugglats ut skriver Ehsan ”Jag har aldrig fruktat döden inte ens nu när jag står inför den…jag vill inte tala om döden utan anledningen till den… Idag när straff är svaret för dem som söker frihet och rättvisa, hur kan någon då frukta ödet.” Han avslutar brevet ”Min död och de tusentals andra som mig, kommer inte att bota smärtan; de kommer bara elda på flammorna i den brinnande elden. Det är ingen tvekan om att min död är början på ett nytt liv”.
Den 11 november ställs Ehsan Fatahian på stol omgiven av regimens bödlar. När en av vakterna kliver fram sparkar Ehsan bort honom och säger:
– Ni är smutsiga, rör mig inte, ni får inte nöjet att ta mitt liv, och sparkar sedan själv bort stolen. Han blev 28 år gammal.
Kristofer Lundberg
Iran Human Rights