foto: IHH Humanitarian Relief Fund / Flickr CC
Bangladesh är hårt drabbat av översvämningskatastrofer och i framtiden kan hela landet ligga under vatten på grund av havsnivåhöjningen.
I takt med att klimatförändringarnas förödande effekter blir allt mer påtagliga ökar också det mänskliga lidandet. I fjol tvingades 19 miljoner på flykt på grund av naturkatastrofer. Än fler kommer att tvingas att fly om utvecklingen fortsätter i samma takt som nu.
Det är framförallt naturkatastrofer som översvämningar som tvingar flest människor på flykt, men även långvariga torkor och orkaner tvingar folk till att fly. Redan idag, med en global temperaturökning på 0,9 grader, tvingas människor i Bangladesh norrut när vattnet i Bengaliska viken stiger.
Redan år 2014 tvingades 19 miljoner människor på flykt på grund av naturkatastrofer, enligt Norwegian Refugee Council, varav 90 procent av de drabbade fanns i Asien.
Innan den arabiska våren svepte igenom Nordafrika och Mellanöstern led Syrien av en fem års lång torka, vilket ledde till att 85 procent av all boskap dog. Det slog allra hårdast mot de fattigaste, som tvingade folk från sina hem. Och med de klimatförändringar som äger rum kommer regioner med öken eller halvöken att bli torrare och ännu varmare, vilket ytterligare kommer att försvåra jordbruk och levnadsförhållanden.
Enligt en undersökning från det brittiska Met (motsvarande SMHI) kommer 70 procent av stora delar av Sydostasien att ha en ökad risk för översvämmade floder om utsläppen av växthusgaser fortsätter i samma takt som idag. Det handlar om länder som Indien, Bangladesh, Kina, Filippinerna, Indonesien och så vidare.
Samtidigt kommer 20 procent av Central- och Sydamerika, södra Afrika, södra Australien och länderna omkring Medelhavet att ha 20 procent fler dagar med torka per år jämfört med idag.
Det är redan en enorm tragedi att över 60 miljoner människor är tvingade till flykt. Det är dock en droppe i havet jämfört med de enorma flyktingströmmarna som klimatförändringarna kommer att innebära.
Forskaren Norman Myers har i ett antal rapporter uppgett att antalet klimatflyktingar år 2050 kan vara så många som 200 miljoner, men det kan bli betydligt fler än så. Detta särskilt om inga radikala åtgärder tas i samband med klimattoppmötet i Paris (COP21) i slutet av året.
Enligt amerikanska Nasa är en havsnivåhöjning på en meter inom 100-200 år ett realistiskt scenario, vilket negativt skulle påverka åtminstone 150 miljoner människor bara i Asien. Men vissa menar att en havsnivåhöjning på en meter är alldeles för lågt räknat.
– Havsnivåhöjningen är vad som borde oroa oss mest just nu. Senaste gången världen var två grader varmare jämfört med förindustriell tid var för 120 000 år sedan. Då var havsnivån åtminstone sex meter högre än i dag. […] Jag tycker att IPCC [FN:s klimatpanel] har varit för försiktiga. Glaciologer har tänkt att det tar lång tid för istäcken att lösas upp, men vi visar att issmältning är en icke-linjär process. Om 50 år kan vi se en havsnivåhöjning i storleksordningen fem meter, säger till exempel Nasas tidigare klimatforskare James Hansen i en intervju med DN den 5 oktober.
Att havsnivåhöjningen kan bli så omfattande beror enligt Hansen på att Västantarktis smältning ger fyra meters höjning, samtidigt som smältningen från Grönland och glaciärer samt att vattnet expanderar vid temperaturökningar ger ytterligare ökningar av havsnivån. Den omfattande havsnivåhöjningen kommer att leda till att hela Bangladesh blir obeboeligt och att ett oräkneligt antal människor tvingas fly.
Men det är inte enbart höjda havsnivåer och omfattande torkor som kommer att tvinga folk på flykt. Även allt mer frekventa och omfattande orkaner, tsunamier och stormar kommer att ödelägga områden i främst de fattigare delarna av världen. Det såg vi när den tropiska orkanen Haiyan drog fram genom Filippinerna år 2013, där de fattigas hus på låglandet inte kunde stå emot en sådan naturkraft, medan de rikas hus, högre upp och mer stabila, kunde det.
Förödelsen förvärrades av kapitalismen, då inga satsningar hade gjorts på infrastruktur, bra hem, förberedelser inför den tropiska orkanen och så vidare. Liknande exempel kan göras med andra naturkatastrofer, till exempel orkanen Katrina i USA för tio år sedan.
Samtidigt omfattas klimatflyktingar inte av FN:s flyktingkonvention, vilken definierar vem som klassas som flykting och vilka rättigheter denne har. Det kan komma att användas emot dem som flyr av den härskande klassen och dess inhumana flyktingpolitik som ett svepskäl att låta länderna som drabbas allra värst av klimatkrisen ta hand om ”sitt eget folk”.
Vi måste även komma ihåg att det är den globala kapitalismen som ligger till grund för klimatförändringarna och de allt mer extrema effekterna utav den. Offensiv har gett åtskilliga och upprepade exempel på detta genom åren, men det allra tydligaste exemplet torde vara att 63 procent av världens totala utsläpp av industriellt koldioxid och metan har släppts ut av blott 90 storföretag mellan åren 1751-2010, varav hälften har släppts ut de senaste 25 åren.
Kalifornien är drabbat av en extrem torka, där vatten inte går till de som behöver det, utan istället går till de vattenintensiva fikonodlingarna – en mycket vinstrik industri. Det är ett typexempel på att kapitalismen alltid kommer att sätta vinstintressen före mänskliga behov.
Kampen för att rädda klimatet måste kopplas samman med kampen mot den förda politiken och det system som binder samhället samman. Det är etablissemanget och kapitalismen som spyr ut avgaser, miljögifter och smuts samt är den starkast bidragande orsaken till att folk tvingas fly från krig, förtryck, terror och klimatförändringar. Samtidigt reser de nya, högre murar mot de som tvingas fly.
Det enda som kan rädda världen från en klimatkatastrof och garantera alla människors rätt till värdiga liv, fritt från fattigdom, svält, krig och orättvisor, är ett socialistiskt systemskifte.
Storföretag, banker och de viktigaste ekonomiska institutionerna måste tas över till gemensam ägo. Ett samhälle med demokratisk kontroll och styre underifrån med gemensam planering av ekonomin utifrån behoven, inte vinstmaximering och exploatering av djur, natur och människor – en socialistisk värld. ■
