Gállok: Urladdning att vänta på åskberget

av Liv Shange Moyo // Artikel i Offensiv

Utsikt från berget Átjek över Gállok och Sarek, Lilla Lule älv (Foto: Tor Tuorda).

I sex år har Beowulf Mining försökt få en bearbetningskoncession för att bryta järnmalm i Gállok/Kallak utanför Jokkmokk – nu väntar regeringsbeslut när som helst. Men motståndet kommer bli fortsatt högintensivt.

Bolaget, som redan säger sig ha investerat 80 miljoner kronor och skryter om att de har norra Europas största oexploaterade järnmalmsfyndighet i sina händer, har fått se sina planer hållas tillbaka under trycket från protester och växande lokalt motstånd som har känts av även för myndigheterna (Länsstyrelsen sa i november 2017 nej till gruvan).
Järnmalmsfyndigheten i Gállok, drygt fyra mil utanför Jokkmokk, sägs vara 3,6 km lång och mellan 200 och 300 meter bred, med en järnhalt på 25-45 procent. Den ska brytas i mellan 14 och 25 år menar Beowulf och dess påhejare, som kommunalrådet Robert Bernhardsson (S).

Den finns på en liten holme i lilla Lule älv, på berget Atjeks sluttningar alldeles intill vattenkraftsdammen Parkijaur. Under dammens vatten ligger sedan länge en samisk kultplats begravd – Atjek (åska) har setts som ett heligt berg. Nu byggs spänningarna upp för en urladdning mellan gruvlobbyn och motståndet som vuxit till försvar för både klimatet, säkert vatten och fortsatt hållbar renskötsel och turism, och inte minst i protest mot koloniseringen av Sapmi.
Offensiv har pratat med Tor Tuorda, initiativtagare till nätverket Gruvfritt Jokkmokk och bosatt i Randijaur, alldeles intill den tänkta gruvan.

Hur ser du på läget nu?
– Ärendet ligger hos regeringen nu, det har studsat fram i sex år – det är väldigt respektlöst faktiskt. Sen oavsett hur det går för Beowulf – det är ju bara en lycksökare. Vi kan räkna med att de inte är de sista.

De har lovat 550 jobb. Vad säger du om det?
– Det är manipulation och överdrift, och inte sant. Det är bara att se på teknikutvecklingen som pågår nu. Med automatiseringen betyder en ny gruva marginellt med jobb.
– Sen om vi säger att den här gruvan står klar om fyra år, förutsatt att regeringen säger ja imorgon, och miljöprövningen går igenom mot alla odds och de får koncessionen. Då kommer det att hända väldigt mycket på fyra år. Men Beowulf kommer ju aldrig själv att driva nån gruva. De prospekterar, de säljer koncessioner. Det mest troliga är att ett kinesiskt bolag köper. Det blir inga jobb här av det.

Vad säger du till Jokkmokksbor som ändå hoppas på gruvjobb?
– Det lever i någon sorts 1950-tals­nostalgi. Där riktiga jobb är de där man spränger saker, kör med stora dumprar och stora maskiner. De lever i en drömvärld. Så som det var en gång att Vattenfall, SCA, Sveaskog, någon utifrån kommande lycksökare – något stort utifrån – ska komma igen och fixa skivan.
– Att själva se hur man kan skapa jobb genom att driva småskaliga och hållbara verksamheter, som förädling av naturresurser, som bär, svamp eller örter, det finns inte.

Återigen får samer stryka på foten på grund av storsamhällets behov. För Sverige finns bara ett: ta och ta och ta – timmer, vattenkraft, vindkraft och gruvor. Det är för jävla dåligt.

Vad förväntar du dig av regeringen?
– Vi hade förväntat oss beslut innan midsommar. Jag tror nog att de säger ja, alltså att de ger gruvtillstånd, men sen är det ju miljöprövning innan de kan få koncession för att faktiskt starta. Och miljö­prövningen kommer aldrig att gå igenom, det är alldeles för många faktorer som talar emot. Främst renskötseln, det trycker vi på då rennäringslagen är starkare än miljölagstiftningen. 
– Och det skulle bli stora, dramatiska konsekvenser för renskötseln. Gruvan ska skära rakt igenom samebyn, vilket betyder att renarna kommer drivas in på andra byars marker – det blir kaos. Och det minskar ju betet dessutom. Renarna är en central del i den samiska kulturen som ligger till grund för världsarvet (Laponia). 

Varför ska norrbottningar eller folk i allmänhet bry sig om gruva/inte i Gállok?
– Det har sagts att gruvan skulle bli ”ett litet hål i en enorm yta”, att det får ingen effekt. Det håller inte. Till det här hålet hör en anrikningsdamm, enorma reservoarer där damm och slam fyllt med tungmetaller läggs upp, ingärdade av en gruvdamm som alltid är betydligt uschligare byggd än en vattenkraftsdamm, som läcker och som förr eller senare havererar. Och den ska ligga i nära anslutning till Parkijaur – översta dammen i Lule älv (Sveriges största utbyggda älv). 
– Går dammen här går alla dammarna längs med Lule älv. Nedströms är Boden och även Luleå direkt hotade. För att inte tala om vad det skulle göra med vattnet.
– Gruvfrågan är i högsta grad en klimatfråga. Om gruvan blir av körs det dumprar, lastmaskiner, det sprängs – det blir enorma utsläpp.

De långt ifrån både Gállok och Norrbotten, varför ska de bry sig?
– På grund av att urfolket samernas kultur, genom renskötseln som dess mest kända kulturgärning, riskerar att haverera. Återigen får samer stryka på foten på grund av storsamhällets behov. För Sverige finns bara ett: ta och ta och ta – timmer, vattenkraft, vindkraft och gruvor. Det är för jävla dåligt.

Tor Tuorda (Foto: Jonas Brännberg).

Gruvindustrifolk har ju påstått att i Sverige gäller inte samma problematik som i till exempel Kanada med urbefolkningen där för här ”har det ju aldrig funnits någon kolonisering”. Vad säger du om det?
– Man blir nästan mållös – det är sådana lögner och manipulation! Koloniseringen av Sapmi, den har pågått i hundratals år och den pågår än. För hundra år sedan, 1905, stals samernas skatteland. Det var mark de hade samma rätt till som småbrukare till sina jordlotter. Med ett penndrag skedde en markstöld som saknar motstycke, den största kriminella handling landet råkat ut för som aldrig har utretts! 

Luleås kommunalråd Niklas Nordström (S) menar att det är en ”moralisk skyldighet” att se till att gruvan i Gállok och många fler gruvor öppnas i Norrbotten för klimatets skull, annars görs det i exempelvis Kina eller Kongo och där blir det mer utsläpp och barnarbete… Hur svarar du?
– Det där är ett gammalt grepp, en vulgär teknik. De öppnar ju båda, de kör på allt – parallellt, både med barnarbete i Kongo och här. Inte släpper det det ena för att de också får igenom det andra. Och så kal­lade gröna gruvor är bara nys. 
– Exempelvis Aitik – det är ju inte så att malmkroppen bara ligger där i botten av dagbrottet. För att komma åt malmkroppen måste de spränga åt sidorna, tusentals ton gråberg åt gången. Enorma dumprar som lastar 340 ton fram och tillbaka. Ofta är hela sprängningen gråberg, ingen kopparmalm alls. Förutom uranutvinning är nog det här det mest vidriga miljöförstörande en människa kan syssla med.

Gruvfritt Jokkmokk anordnar ett läger i protest mot gruvplanerna i Gállok den 19 till 21 juli. Vad kommer att hända där?
– Med lägret visar vi att vi är på banan. Innan det blir skarpt läge handlar det främst om att samlas, hålla lågan brinnande och föra samman gamla och nya aktivister, prata igenom strategin och planera. Det blir en aktivistskola, med tal, musik och underhållning men också någon manifestation. För att vinna behövs civil olydnad. Tjurskallighet!

Hur ser det ut, får ni med er folk i Jokkmokk i det här motståndet?
– Ja, det är mycket bättre nu än 2012-13, första vändan. Då var nog 70 procent för gruvan och vi var bara 30 procent som var kritiska. Nu skulle jag säga att det är omvänt. Poletten har trillat ned, motståndet har gett resultat. 
– Många har reagerat på att de väntat sig att staten skulle ha gett saklig information, men istäl­let är det bara propaganda från gruvlobbyn ur regeringens mun. Så motståndet växer och många i Jokkmokk står riktigt på tårna och väntar på beslutet som kommer. Jag undrar om de ens förstår vad de kommer att sätta igång.