Marikana är vår tids Haymarket. Som ett resultat av massakern tog DSM (CWI i Sydafrika) tillsammans med gruvarbetare initiativ till ett nytt socialistiskt arbetarparti, WASP.
Första maj – arbetarrörelsens kampdag över hela världen. I år firar vi med Majakovskijs ord att ”borgare snart är din saga slut”, då Reinfeldts hatade högerallians knuffas allt närmare soptunnan.
De har misshandlat a-kassan, sjukförsäkringen, arbetsmiljöverket, Komvux, skänkt bort statliga tillgångar till riskkapitalister som dessutom badar i skattesänkningar, men de har inte vågat ge sig på vårt första maj. Första maj är fortfarande en röd dag i dubbel bemärkelse.
Det var den andra arbetarinternationalen som beslöt att Första maj skulle vara arbetarrörelsens internationella dag till minne av Haymarketmassakerns offer 1886. Då, i maj för 128 år sedan, blev minst fyra av de arbetare som strejkade för åtta timmars arbetsdag ihjälskjutna av polis. Sju arbetare dömdes därefter till döden, varav fyra hängdes 1887 (Haymarketmartyrerna).
Detta var som sagt på 1800-talet, är det inte inaktuellt? Det skrämmande är att det är tvärt om. De som såg Massakern i Marikana på SVT:s Dokument utifrån den 27 april vet vad jag menar. Den 16 augusti 2012 lockades de strejkande arbetarna av polisen till ett bakhåll, blev jagade som råttor och skjutna i ryggen när allt de försökte göra var att gå därifrån. 34 arbetare dödades och 78 skadades. Ingen polis har ens åtalats för massakern.
Marikana är alltså en mycket värre massaker men få känner till nutidens Haymarket. ANC-regeringen som stod bakom sin mördar-polis och gruvbolagen hyllas som några slags frihetskämpar av regeringar världen över. Sydafrikas arbetare däremot vet förstås hur saker och ting ligger till och det har bildats ett nytt socialistiskt arbetarparti, WASP, som ställer upp i valet den 7 maj. Arbetare i alla länder borde skicka sina förstamajhälsningar till WASP. Deras kamp är vår kamp. Över hela världen skulle arbetare behöva gå samman och bilda nya partier som står för arbetarnas intressen när de gamla partierna så som ANC och dess S-vänner här gått över klassgränsen.
Högeralliansen har inte beställt en massaker på arbetare men arbetare dödas till följd av högerpolitiken. Av de 185 som har dött på jobbet under de senaste fyra åren har 3 fall gått till åtal. Privatiseringar som leder till prispress som leder till ett ökat arbetstempo som leder till arbetsskador. Underentreprenörer i oändliga led. Arbetskraftsinvandring utan kollektivavtal, dumpade löner för att vinsten ska skjuta i höjden.
Det är en total konfrontation, ett klasskrig, från den kapitalägande klassen som har fått stå obesvarat alldeles för länge.
Rättvisepartiet Socialisterna står för att vinsterna ska komma alla till del. Det är vi alla som har arbetat ihop till dem och i den så kallade välfärdssektorn är det rena skattepengar som riskkapitalisterna lägger beslag på.
Till skillnad från S som inte vill återta något av allt som högern sålt ut, V som säger sig vara emot vinster men som inte tänker gå emot det privata och Fi som ställer få konkreta krav, innebär RS:s återkommunalisering/återförstatligande ett verkligt nej till vinster i välfärden. Detta vore vägen mot en verklig samhällsomvandling där alla större företag och banker skulle styras och ägas gemensamt.
I ett socialistiskt samhälle är alla med och beslutar om vad överskottet ska gå till, till exempel höjda löner, ökad personaltäthet, klimatsatsningar, vacciner, bra skolor för alla, investeringar för utveckling istället för kortsiktig spekulation med mera.
Under kapitalismens premisser finns ständigt hotet om att den arbetare som motsätter sig kan bli dödad. Om inte dödad så sparkad, utbränd, utstängd eller ett förkortat liv. Det kallas demokrati men det är inte demokratiskt.
Du som ännu inte är aktiv socialist; ta steget på första maj! Börja kämpa här och nu för aktiva fackföreningar som verkligen reser motstånd, för nya arbetarpartier som höjer våra röster och för ett socialistiskt samhälle där ägande och beslutsprocesser sker gemensamt. ■
