Inför sin tredje vecka står vårdstrejken i ett avgörande skede. Klart är att medlemmarna vill fortsätta striden.Vårdförbundets ledning har redan en gång tidigare sagt ja till ett skambud, men tre fjärdedelar av delegaterna på förbundets extrakongress sa då nej. Efter den bakläxan hade ledningen inget annat val än att utlysa strejk. Strejkbeskedet hälsades med entusiasm och kampvilja. Strejken fick ett massivt stöd från allmänheten.
Men istället för att låta kampviljan och stödet bli avstamp för en fortsatt strid har Vårdförbundets ledning gett signaler om att det är dags att avbryta kampen. Och det i ett läge där det står klart att arbetsgivarna (politikerna) blivit allt mer isolerade och överrumplats av det stöd strejken fått. Ett stöd som även börjat resultera i en rad stöduttalanden från olika fackföreningar.
Fortsatt aktiv lönekamp som samtidigt knyts till behovet av rejäla satsningar på en upprustning av vården skulle befästa ett redan starkt stöd.
Det började med att Vårdförbundets ordförande Anna-Karin Eklund i helgen varnade för att många medlemmar kommer att vara missnöjda med det avtal som kommer att tecknas.
– När vi väl har tecknat ett centralt avtal kommer väldigt många medlemmar att vara missnöjda med det. Det vet vi. Förväntningarna är orealistiskt höga, sa hon till Sydsvenskan den 9 maj.
Detta uttalande, mitt under strejk, var ett angrepp på de förväntningar lönekampen väckt.
I början av strejken sa även förbundsledningen att egentligen borde man kräva 5 000 kronor mer, nu är 1 700 kronor uppenbarligen något som man är beredd att pruta ner.
På Vårdförbundets extrakongress den 13 maj var ledningens budskap att den första ronden (strejken) går mot sitt slut och att i de lokala förhandlingarna tas nästa rond via förhandlingar om individuella lönepåslag.
Precis på samma sätt sa Kommunals ledning efter sveket 2003 och resultatet blev att kommunalarna fortsatte att släpa efter andra grupper.
Talet om att ta fajten i andra ronden med hjälp av samma misslyckade lönepolitik som tidigare går dessutom tvärtemot de stämningar som födde Löneupproret 2008.
Det är genom fortsatt strejk som Vårdförbundets medlemmar kan vinna kollektiva framgångar vid förhandlingar.
Det är möjligt att Vårdförbundets ledning redan i veckan säger ja till ett nytt medlarbud, som inte kommer att vara mycket bättre än det extrakongressen i april sade nej till.
Medlemmarnas aktiva strejk har gett både självförtroende och högre medvetenhet samt fött nya aktivister. Det kommer därför inte att bli enkelt för förbundsledningen att köra över medlemsopinionen. Ledningens auktoritet är naggad i kanten och det finns alltså stora förutsättningar för ett nytt gräsrotsuppror för fortsatt lönekamp – nej till svekavtal.
Lönekampen blir nu direkt sammankopplad med en kamp för ett demokratiskt och kämpande Vårdförbund, runt det omedelbara kraven på att extrakongressen måste säga nej och att medlemmarna måste få rösta om avtalet.
I tisdags blev det klart att medlemmarna i det danska fackförbundet BUPL, som bland annat organiserar förskollärare, i en medlemsomröstning sagt nej till det bud som fackledningen sagt ja till. Därmed blir det strejk från och med måndag och möjlig storkonflikt inom den offentliga sektorn eftersom även fackförbundet FOA:s landstingsanställda trappar upp samtidigt som Sundhetskartellets vårdstrejk fortsätter.
Danmark visar att kamp lönar sig. Det var genom FOA:s och Sundhetskartellets strejk som de kommunala arbetsgivarna kröp till korset och lönetaket på 12,8 procent sprängdes. FOA fick enligt egna uppgifter 13,9 procent. Sundhetskartellet, som består av 11 vårdfack, strejkar för 15 procent.
Det är genom fortsatt strejk och beslutsam kamp som Vårdförbundet kan vinna segrar. Stå på er sjuksköterskor, barnmorskor, röntgensjuksköterskor och biomedicinska analytiker!
