foto: Antti Lankinen / stoptalvivaara.org
Ingen barriär finns som hindrar det förorenade vattnet att forsa ut i finska Talvivaara.
– Inget i Talvivaara har fungerat som planerat, vilket har lett till en katastrof. Dammarna blev snabbt överfyllda och de har tvingats släppa ut förorenat vatten i naturen. Hela tiden dyker nya problem upp som ska prövas av myndigheterna.
Så inledde Pertti Sundqvist från finska Naturskyddsföreningen sin rapport på Helsingfors Social Forum om de sociala rörelsernas protester mot gruvan nära Sotkamo i finska Kajanaland, vars utsläpp har lett till vad som kan beskrivas som en ekologisk katastrof.
Före Talvivaara har mest småskalig gruvdrift funnits i Finland. Med Talvivaara öppnades en ny epok där viktiga frågor har kommit upp till ytan.
– Vem ska äga mineralerna i marken? Hur ska en mineralstrategi se ut? I Talvivaara är mineralhalten låg, vilket leder till enorma mängder överskottsmaterial. Dessutom begränsar miljövillkoret till exempel inte utsläppen av sulfider. Landet blir förstört. Idag finns ingen mineralskatt – de enda skatteintäkter som staten får är från landsförsäljning och anställda i gruvorna, berättade Tuomo Tormulainen från Norra Karelens förening mot uranbrytning, som också berättade om hur folk i omgivningen reagerat.
– För tio år sedan var människor positiva. Nu är det tvärtom – man är rädd om sin närmiljö. Dessutom etableras bara gruvor i områden med en liten befolkning. Människor som bor där känner det som att två olika Finland håller på att utvecklas, på grund av ett slags kolonialt agerande.
I Talvivaara har dammar brustit och hundratusentals kubikmeter förorenat vatten med tungmetaller har läckt ut vid flera tillfällen.
– Nu har stora områden i Talvivaara förorenats och ingen barriär finns som stoppar det smutsiga vattnet. Till exempel har utsläppen av sulfat (SO4) och mangan varit enorma. De förorenade områdena är fulla, så nytt avfallsvatten måste släppas ut i naturen, berättade Pertti Sundqvist och fortsatte:
– Effekten av dessa stora mängder utsläpp av mineralsalter är att säsongscirkulationen som syresätter bottnarna i sjöarna uteblir och utan syre dör allt liv. Större och större områden förstörs – det är som i Östersjön fast ännu värre eftersom det handlar om insjöar.
Precis som i Sverige är det många nya gruvor som har startats eller är på gång att startas upp.
– Nyligen gjorde myndigheterna ett stresstest på alla gruvor i Finland, och enligt det fungerade inte en enda gruva som planerat. Andra katastrofer har redan inträffat: I Pyhäsalmi förstördes grundvattnet när det berikades med radioaktivitet, berättade Pertti Sundqvist.
Angi Mauranen från finska Miljöförbundet Jordens Vänner tog upp om det verkligen behövs nya gruvor och tog australiska Dragon Mining som exempel (som äger gruvprojekt både i Finland och i Sverige).
– Dragon Mining planerar en guldgruva i Orivesi. Men ingen ifrågasätter det faktum att vi inte behöver mer guld. Det handlar om ren spekulation i ett högt guldpris på grund av finanskrisen. Redan nu har det avslöjats om utsläpp av uran från den gruvan till sjöar. Även vid anrikningsansläggningen i Sastamala har vi i Jordens Vänner hittat tungmetaller i närliggande sjöar.
– Vi släpper snart en ny rapport om Dragon Mining och försöker samla all fakta om dessa gruvprojekt i en enda databas, för idag är det svårt att få en överblick.
På seminariet gav också undertecknad en rapport om motståndet mot gruvor i Sverige, framförallt om kampen i Kallak. Mötet beslutade om att det behövs mer samordning, även internationellt, kring gemensamma aktioner mot rovdriften på miljön som dagens gruvpolitik innebär. ■
