”Leijongate”

2006-09-06 00:12:01




Folkpartiets datorspioner är ett uttryck för det politiska etablissemangets kris. I och med att folkpartiets partisekreterare Johan Jakobsson tvingats att lämna sin post kryper krisen allt närmare fp-ledaren Lars Leijonborg.

Peter Kadhammar träffade rätt när han i Aftonbladet den 5 september skrev att ”Spionskandalen Leijongate skakar hela det svenska politiska etablissemanget. Det parti som lagt störst vikt vid rätt, fel och moral i valrörelsen”.
Folkpartiet är dessutom det parti som mest ihärdigt försökt vinna röster på lag och ordning, ”svenskhet”, språktester och krav på att utvisa invandrare som begår brott.

Fp:s ”lag och rätt”

Folkpartiet är även ett av de partier som hårdast stämplat sjuka som fuskare. På en av folkpartiets valaffischer står det till och med att man ”räddat framtidens sjukförsäkring” genom fler kampanjer mot ”fusket”. Vidare vill folkpartiet att det ska bli fritt fram för arbetsgivare att begära sjukintyg ”när de [arbetsgivaren] finner det lämpligt” och att arbetsförmågan kontrolleras inom fyra veckor efter påbörjad sjukskrivning av en läkare knuten till Försäkringskassan. Klarare kan det inte sägas: de sjukskrivna är enligt folkpartiet inbillade sjuka som inte vill arbeta.

En politisk maktelit

Det är inte heller förvånande att den som först tog på sig ansvaret för dataintrånget, liberala ungdomsförbundets pressekreterare Per Jodenius, är en streber som började sin klättring på karriärstegen som socialdemokrat för att sedan bli folkpartist. Inloggningsuppgifterna till socialdemokraternas datasystem ska han ha fått av en SSU:are som han jobbade tillsammans med i etablissemangets Ja till EMU-kampanj hösten 2003.
Efter att Jodenius tvingades bort blev det snart dags för partisekreterare Johan Jakobsson att avgå, vilket visar att ledningen visste om intrånget.
Folkpartiets dataintrång och tidigare unga kristdemokraters försök att nästla sig in i socialdemokraternas ungdomsförbund SSU är liksom s-funktionärens mejl om moderatledaren Fredrik Reinfeldt exempel på den kris som skakar den politiska makteliten.
I grunden är det väldigt lite som skiljer riksdagspartierna åt. Deras valrörelse handlar mest om att vara först med att göra utspel och servera valfläsk med medias hjälp.
Dataintrånget gjordes för att omedelbart kunna svara socialdemokraternas utspel och presskonferenser med egna tomma vallöften.
Den politiska krisen har lett till amerikanisering av valrörelserna både vad gäller politik och metoder.

Små skillnader

Symptomatiskt är att Dagens Nyheter, i samma tidning som skriver om folkpartisternas intrång i s-datorerna, har en ledare där man kan läsa att: ”de båda Lars framstår som ganska lika”. Slutsatsen dras av ledarskribenten Johannes Åman, som varit på en debatt mellan folkpartiledaren Lars Leijonborg och vänsterpartiets Lars Ohly (Dagens Nyheter 5 september).
Riksdagspartierna är statsfinansierade valmaskiner. ”Valåret 2006 rinner det in uppåt 900 miljoner kronor i partikassorna från stat, kommuner och landsting. Hur mycket själva valet slukar går inte att säga (Dagens Nyheter 4 december 2005).

Tomma valmaskiner

Aldrig någonsin har de etablerade partierna haft så få medlemmar som idag. Riksdagspartierna har tappat drygt 60 000 medlemmar sedan förra valet. Det blir också allt större andel av partiernas medlemmar som sitter på politiska poster i kommuner, landsting och riksdag.
Eftersom det inte finns klara politiska skillnader blir dataintrång, infiltration och lögner medel för att om möjligt få en plats vid köttgrytorna – karriär, jobb och hög lön – och hamna i rampljuset.
Vad som krävs är istället politiker på arbetarlön och ett nytt socialistiskt arbetarparti. Det är för detta som Rättvisepartiet Socialisterna kämpar.
Per Olsson