Utsläppshandel, höjd skatt på koldioxid och kraftig utbyggnad av järnvägstrafiken är delar av det 300 sidor långa dokument som klimatberedningen tagit fram. Det långsiktiga målet som det vetenskapliga rådet och alla partier i klimatberedningen är eniga om är en utsläppsminskning med 75 till 90 procent fram till år 2050. Dessa siffror är kraftigt tilltagna och frågan som kommit i skymundan är hur det ska gå till.
Debatten har istället handlat om målens nivå. Regeringens företrädare vill se en utsläppsminskning från 1990 års nivåer med 30 procent, plus 8 procents minskning som ska ske utomlands fram till år 2020. Riksdagsoppositionen vill minska utsläppen med 40 procent.
Dessa mål är just mål, och så länge inga stora strukturella åtgärder vidtas så kommer de inte att förverkligas. 30 procent – eller en tredjedel av alla utsläpp i Sverige – motsvarar exempelvis det totala utsläppet från Sveriges alla bilar.
Utsläppen ökar
Kyotoprotokollet som tillkom på 90-talet var till för att stoppa ökningen av utsläppen av växthusgaserna i industriländerna.Länge såg det så bra ut för Sveriges del att man trodde att målen till och med hade slagits. Nu har det kommit fram nya siffror som visar att utsläppen ökat med 12 procent istället för att minska sedan 1990.
Boven i dramat är de vägburna transporterna som idag står för 37 procent av utsläppen, varav cirka 25 procent kommer från persontransporter (Aktuellt 20 feb 2008).
Biltrafiken har ökat med 70 procent sedan 1970 och spås öka ytterligare 20 procent under de kommande tio åren. Biltrafiken har alltså ökat trots att bensinpriset höjts. Därför kan det verka märkligt att det enda förslag som samtliga riksdagspartier är överens om är en höjning av koldioxidskatten, vilket skulle innebära att bensinen blir en krona dyrare per liter.
Förslagen om utbyggd spårtrafik och kollektivtrafik är intressantare. Klimatberedningen föreslår att busskostnader ska gå att dra av på inkomstskatten för personer som har jobb. Rättvisare och enklare skulle det vara med gratis kollektivtrafik för alla. Utbyggd och gratis kollektivtrafik vore en viktig åtgärd för att minska bilåkandet.
Storföretagens lobbyister och regeringen ser det som billigare och smidigare att minskningarna görs någon annanstans. I Bryssel driver regeringen på för att så stor del som möjligt av EU:s utsläppsminskning ska ske utanför Europas gränser.
En satsning på utbyggd järnväg står först ”längre ner” på Reinfeldts åtgärdslista vilket får SEKO:s ordförande Janne Rudén att ilskna till:
– Reinfeldt tycks helt ha missat att om man vill förändra transportmönstren i Sverige med höjda skatter, så kan det vara lämpligt att det finns alternativa transportvägar, till exempel järnväg.
Kritiken från s, v och mp mot regeringens utsläppsmål är att de borde sättas tio procentenheter högre. Lösningen bygger på samma principer, med utsläppshandel och höjda skatter.
Vad som krävs
Men att minska utsläppen med 75 till 90 procent på 40 år kräver en total omställning av hela samhället. Denna omställning är en omöjlighet så länge man förlitar sig på ”marknadsmekanismer” och straffskatter.Vad som krävs är exempelvis enorma investeringar i klimatvänliga bostäder. Miljonprogrammet måste rustas upp och nya energisnåla hus byggas.
Transportsektorn står idag för en stor del av utsläppen, framförallt från vägtransporter och flygplan. En stängning av flygplatsen på Bromma skulle minska inrikesflyget, samtidigt som järnvägsnätet måste byggas ut för att möta det ökade behovet av inrikes transporter. Stadsbilden måste brytas; bilen måste ses som sista alternativet och inte som ett måste för att ta sig till och från jobbet och till och från köpcentrum.
Två tredjedelar av Europas energiproduktion kommer idag från fossila bränslen, detta är ohållbart.
Sverige måste kraftigt bygga ut miljövänlig sol-, vind- och vattenkraft, både för att täcka inhemska behov men också för att underlätta omställningen i resten av världen.
Straffskatter, vägtullar och utsläppshandel är alla medel för att göra det dyrare att släppa ut koldioxid, men så länge det inte finns alternativ så kommer utsläppen att fortsätta, ja till och med att fortsätta att öka.
Klimatförändringen visar ytterst på kapitalismens anarki och misslyckande. Trots att man vetat om problemet i 20 år har utsläppen fortsatt att öka, vinster sätts före människoliv och natur.
Vad som krävs är kamp mot kapitalismens rovdrift. Kostnaderna för förödelsen som skapats av denna rovdrift måste tas från storföretagens vinster, vilket bara kan garanteras om de kollektiviseras. Demokratisk planering är det enda som kan förverkliga vetenskapsmännens målsättningar. Frågan om utsläppsminskningar är för viktig för att lämnas åt ett fåtal spekulanter vars enda intresse är att profitera på människor och miljö.
Joel Eriksson
