När fakta möter dumhet

2013-05-09 08:27:06




Viktiga frågor restes när Haninge kommunfullmäktige den 6 maj debatterade det vårdnadsbidrag (ett bidrag som föräldrar kan söka för att vara hemma med barn) som har funnits i kommunen i flera år.

Nafi Cilgin (V) ställde en serie frågor om vilka effekter bidraget haft, fördelningen mellan pappor och mammor och om man har jämfört med t ex vårdnadsbidragets effekter i Finland.
Utan att ens beröra det faktum att endast 4,1 procent av bidragstagarna i Finland är pappor, d v s att det är mammorna som stannar hemma, var Moderaternas Alexandra Anstrells enda kommentar att:
– Det är alltid intressant och lärorikt att att se vad våra nordi-ska grannar har för erfarenheter och råd vi kan dra nytta av.
”Vårdnadsbidraget är en val­frihetsreform som ger kvinnor och män lika möjligheter att välja att spendera mer tid med sina barn”, konstaterade interpellationssvaret.
– Frågan handlar om jämställdhet och en bra uppföljning av vårdnadsbidraget behövs, menade Nafi Cilgin.

Mattias Bernhardsson från
Rättvisepartiet Socialisterna (RS) började med att såga Alexandra Anstrells (M) s k ”svar” på Nafi Cilgins (V) frågor:
– Man tror att de har gjort en ”copy-paste” från sina tidigare interpellationssvar i denna fråga, för de återupprepar samma svepande floskler. Hur har vårdnadsbidraget påverkat jämställdheten? Det vet de mycket väl, men vill absolut inte att det kommer ut så de vägrar att befatta sig med fakta och vägrar att diskutera de utredningar som har gjorts, sa Mattias Bernhardsson och började med att utmana Anstrells påstående att vårdnadsbidraget har minskat kostnaderna för grund- och förskolenämnden.

Alexandra Anstrell, som också är ordförande i nämnden, hävdade att kostnaden för vårdnadsbidraget under ett år var ca 5 miljoner kr lägre än om barnen haft förskoleplats istället.
Mattias Bernhardsson tog fram i sina egna anteckningar från förvaltningen en beräkning som visade att det i själva verkat handlade om en förlust på 1,1 miljoner kr på ett år – en beräkning som har gjorts utifrån svaren av 50 slumpvis utvalda vårdnadsbidragstagare i Haninge där hela 27 svarade att de ändå inte skulle ha sina barn på förskolan om bidraget inte fanns.

– Men detta är inte en fråga om kostnader, utan om jämställdhet. Låt oss ta en titt på vilka som är hemma med barnen genom bidraget. I Finland är det bara 4,1 procent pappor (2011), Norge 16,4 procent (2010), Sverige 7,9 procent och här i Haninge 9,3 procent. Varför ser det då ut så här? För det första: patriarkala strukturer och traditioner – att kvinnas plats är i hemmet för att utföra ett obetalt arbete medan mannen är försörjaren. Det här är värderingar som sakta avtar då allt fler pappor delar på arbetet i hemmet. Jämställdheten i hemmet har ökat tack vare arbetarrörelsen och kvinnorörelsernas kamp för rättigheter och förbättringar under hela 1900-talet.
Men kvinnoförtryckets normer reproduceras också, t ex av kapitalisternas lönesättning som ökar inkomstklyftorna mellan män och kvinnor. Vilket för oss till det andra: även i familjer där pappor vill vara hemma med barnen har många inte råd på grund av just löneklyftorna mellan män och kvinnor. I ett hushåll där pappan tjänar 25 000 kronor och mamman 18 000 kronor – vem tror vi kommer att avstå lönen och vara hemma med barnen? frågade Mattias Bernhardsson.

Mattias Bernhardsson hänvisade till flera rapporter, t ex norska Kitteröd 2008 som slår fast att vårdnadsbidrag och förvärvsarbete påverkar hushållsfördelningen i hemmet och visade hur ojämn fördelningen blir i familjer som använder vårdnadsbidrag.
ESO, Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, som har granskat vårdnadsbidragets effekter på integration och arbetsmarknad, har dragit slutsatsen att vårdnadsbidraget är en fälla främst för invandrarkvinnor och lågutbildade.
RS tog också upp om hur vårdnadsbidraget cementerar ojämlikhet i familjer och slår extra hårt mot invandrarfamiljer, något som vi hamnade i debatt med Kristdemokraterna om.
RS Haninge