foto: Anders Löwdin
Stefan Löfven håller presskonferens inför sitt sommartal i Vasaparken, Stockholm. Fotograf: Anders Löwdin
Supervalåret 2014 ritade en ny politisk karta. Den slutgiltiga rösträkningen (riksdagsvalet) ger för handen att högeralliansens fyra partier har gjort ett historiskt dåligt val.
Folkpartiet gjorde sitt näst sämsta val någonsin. Moderaterna tappade nära 7 procentenheter jämfört med valet 2010. I kommunvalen tappade allianspartierna nästan 800 mandat och makten i en rad kommuner. Valresulatet blev ett misstroendevotum mot Reinfeldt & Co och högerpolitiken.
Trots att väljarna vände högeralliansen ryggen gjorde Socialdemokraterna sitt näst sämsta val någonsin och lyckades med och nöd och näppe hamna över 31 procent.
Det rasistiska högerpartiet Sverigedemokraterna fördubblade sitt röstantal i riksdagsvalet och vann framför allt röster från allianspartierna, inte minst Moderaterna.
Valet 2014 vittnade på nytt om en fortsatt röstdelning. Rekordmånga, nästan 35 procent av de som röstade, valde att lägga sina röster på olika partier i kommunvalet och riksdagsvalet. Inget av de etablerade partierna åtnjuter längre ett varaktigt stöd.
Efter att S som väntat gett Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt kalla handen försöker S-ledaren Stefan Löfven säkra stöd för en S-MP-regering. Mycket pekar på att en sådan regering kan bildas och att allianspartierna inte röstar ned den nya regeringens budget i november. Såväl de rödgröna som Alliansens partier förenas i en gemensam vilja att undvika nyval i vår, vilket i sin tur har öppnat dörren till ett samarbete över blockgränserna. Det har heller inte rått brist på facktoppar och direktörer som efter valet sagt sig eftersträva ett slut på blockpolitiken.
”Ledande personer i svenskt näringsliv har uppmanat Jan Björklund och Annie Lööf att ta fasta på Löfvens invit /…/ Det är till och med så att FP och C skulle kunna få större inflytande över nästa regerings politik än vad de haft under Fredrik Reinfeldts sista period som statsminister”, skrev Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski i sin söndagskrönika den 21 september.
En annan borgerlig tidning, Sydsvenskan, skrev i en ledarkommentar den 17 september: ”Mittenpartierna [C och FP] har så mycket mer att vinna på att sätta sig ner och samtala med Löfven, att vara konstruktiva. De ska inte lägga sig platt för S, givetvis – FP och C måste slåss för sin egen politik. För att nå nya goda reformer, men också för att rädda det bästa av politiken från alliansåren undan ivriga återställarfingrar (S)”.
Samtidigt flaggar Miljöpartiet för att de är beredda att överge sitt tidigare motstånd mot exempelvis nya miljarder till militären.
Samling bakom en ny era av högerpolitik kastar en ishink vatten över alla de förhoppningar som ändå finns om att valutgången ska följas av en politisk kursändring. Löfvens samarbete högerut sätter fokus på behovet av bygget av en verklig vänsteropposition, som tar strid för välfärd utan vinst, offentliga jobbsatsningar, trygga och fasta jobb samt för att riva upp Alliansens alla skatteorättvisor och försämringar i socialförsäkringen – mot rasistisk splittring, högerpolitik och kapitalism. ■
