Släpp inte kravet på 6 timmars arbetsdag

2013-03-08 13:57:00

foto: Jonas Brännberg
”– Vårdpersonal borde få gå tidigare ­eller ha 6 timmars arbetsdag med hel lön. Då skulle man orka, sade till exempel Anne-Maj Ekman, som jobbat 36 år i vården, när hon kämpade mot ökningen av delade turer i Luleå kommun.”

Sex timmars arbetsdag utmanar patriarkatet, kapitalismen och den så kallade ­lyckonormen.

Många är de gånger som direktörer, politiker och och högervridna fackpampar har försökt begrava kravet på sex timmars arbetsdag med bibehållen lön. Men likt Karl Marx analys av kapitalismen eller Clara Zetkins internationella kvinnodag, vägrar kravet att försvinna. Det finner hela tiden ny näring i slitsamma ­vårdyrken, underbetalda deltidsanställningar och en allt större insikt om att plane­ten inte klarar en lyckonorm där prylar betyder allt medan stressen sabo­terar de mänskliga relationerna.
Både Vänsterpartiets och Transportarbetarförbundets styrelse ville säga nej till kongressmotioner om 6 timmars arbetsdag 2012. Båda blev överkörda av sina kongressdelegater. Även Handelsanställdas förbund har kvar kravet, men ledningen ­erkänner öppet att den struntar i beslutet och driver inte frågan. Kommunal tog skandalöst nog bort kravet på 6 timmars arbetsdag 2006, trots en stark opinion för sänkt arbetstid.

Redan idag är
det många som antingen inte får eller inte orkar ­arbeta heltid. Faktum är att deltidsarbete är den största anledningen till att kvinnor har lägre inkomster än män. År 2011 arbetade drygt en miljon av 3,9 miljoner anställda deltid.
Av samtliga anställda kvinnor arbetade 41 procent deltid medan 12 procent av männen gjorde det.
Bland LO-medlemmar var skillna­den ännu större, då hela 50 procent av LO-kvinnorna och endast 9 procent av LO-männen arbetade deltid.  Mer än hälften ”ville jobba mer”. I själva verket handlar det förstås i de flesta fall om att man vill ha en lön som går att leva på och inte ständigt tvingas jaga extra timmar för att ekonomin ska gå ihop.
Många kvinnor jobbar ”frivilligt” deltid för att orka med handling, städning, läxläsning, matlagning och kanske rentav ha lite tid över för avkoppling. Speciellt för dem som har tunga och slitsamma jobb inom exempelvis vården och industrin. Det till stor del kvinnliga deltidsarbetet är med andra ord en del av kvinnoförtrycket – att kvinnor fortfarande har ett större ansvar för oavlönat arbete i hemmet.
För många skulle alltså sex timmars arbetsdag inte handla om att arbeta mindre, utan om att få fullt betalt för ett ofta mycket slitsamt ­arbete. För andra skulle det innebära ­mindre risk för utbrändhet.
– Vårdpersonal borde få gå tidiga­re eller ha 6 timmars arbetsdag med hel lön. Då skulle man orka, sade till exempel Anne-Maj Ekman, som jobbat 36 år i vården, när hon kämpade mot ökningen av delade turer i Luleå kommun.
När fackförbundet Transport på sin senaste kongress antog motionen om sex timmars arbetsdag var den höga nivån av utmattningssyndrom (utbrändhet) ett av argumenten, men även klimatfrågan:
– Det finns ett proportionellt förhållande mellan arbetstid och miljöpåverkan, och ett sätt att minska påverkan är att minska arbetstiden, sade motionären Ulf Jarnefjord i ETC.

”Inte seriöst”,
”Tar i anspråk allt löneutrymme i 20 år”, ”återvänds­gränd”. Många är politikers och borgerliga ledarskribenters argument mot kortare arbetstid. Tvärtom ingår längre arbetstid, framförallt genom senarelagd pension, som en viktig del i högerns offensiv för att låta arbetare betala krisen i Sverige och EU.
Dagens Nyheter slår dock huvudet på spiken i sin ledarkommentar till Vänsterpartiets kongressbeslut (som hittills inte har gett någon effekt på partiets politik) när man skrev: ”Arbetstidsfrågan rymmer en hård kärna av fakta som ingen kommer runt. Många människor skulle gärna arbeta mindre med oförändrad lön. Frågan är bara var pengarna ska komma ifrån.”

Även om kortare arbetstid inte alltid blir ”dyrare” (på grund av färre långtidssjuka, effektivare arbetstid o s v), finns det en anledning till att socialister är för förkortad arbetstid med bibehållen lön, medan kapitalis­ter är för en förlängd arbetstid. Det handlar om fördelningen av mervär­det/vinsterna i samhället. Ska samhäl­lets ökade förmåga att producera varor och tjänster tillfalla ­kapitalisterna i form av vinst eller till arbetarna i form av högre löner och/eller kortare arbetstid?
Fackliga företrädare, som exempelvis TCO-utredarna, som hävdar att sex timmar arbetsdag ”tar i anspråk allt löneutrymmet i 20 år”, har missat det som SVT-dokumentären Lönesänkarna så förtjänstfullt redovisade: hur lönernas andel av den totala ekonomin har fallit dramatiskt under de senaste 30 åren, medan vinsterna har fördubblats. ­Utrymmet finns för att både minska ­arbetstiden och höja lönerna – men det måste ske på vinsternas bekostnad.
Det innebär också att hela kapita­lismen ifrågasätts.Varför ska några arbeta ihjäl sig för supervinster till ett fåtal, medan sjuka/arbetslösa kastas ut i fattigdom?

Jonas Brännberg