Andel sysselsatta i Kungsholmen, hela Stockholm respektive Rinkeby/Kista (29-64 år) åren 1990-2013. Män i prickad linje, kvinnor i hel linje.
Stockholm befinner sig i spänningsfältet mellan att vara en motor för utveckling och risken att bli ett slagfält för sociala konflikter. Detta är enligt Kommissionen för ett socialt hållbart Stockholm slutsatsen av den alarmerande statistik som sammanställts i rapporten Skillnadernas Stockholm och som tydligt visar att de redan innan stora klyftorna har fortsatt att växa under de senaste tio åren.
Sveriges huvudstad befinner sig extremt långt ifrån ett av de fyra vackra inriktningsmål som uppdragsgivarna i det ”rödgröna” stadsstyret anammat för tiden fram till år 2018: ”Ett Stockholm som håller samman där alla barn ges lika möjligheter att uppnå kunskapsmålen, där bostäder finns till rimliga hyror och alla äldre garanteras en trygg ålderdom och där jämställdhet, jämlikhet och tillgänglighet är självklara förutsättningar för politiken.”
Allra allvarligast är de dramatiskt ökade skillnaderna i uppväxtvillkor mellan barn i mer välbärgade områden och stadens tio fattigaste stadsdelar, en skillnad som också har accelererat kraftigt mellan åren 2005 och 2012.
Medan andelen fattiga barnfamiljer, vars inkomst låg under 60 procent av medianinkomsten 2012 var 12 procent i hela staden, var andelen ekonomiskt utsatta barnfamiljer i Tensta 33 procent och i Rinkeby 42 procent.
Samtidigt som medelinkomsten i Stockholms innerstad mellan 1991 och 2012 har ökat med 64 procent har den i Skärholmen endast ökat med en procent och i Rinkeby-Kista med fem procent, vilket måste betyda en kraftigt sänkt realinkomst.
Skillnaderna i inkomst per vuxen invånare varierade år 2012 mellan 560 000 i Södra Ängby och 127 000 i Rinkeby.
Bakom rapportens siffror ligger självklart skrämmande skillnader i förvärvsfrekvens, trots att en stad som sedan år 2000 har vuxit med ett halvt Malmö inte skulle behöva ha några arbetslösa alls.
Medan andelen förvärvsarbetande i stadsdelar som Kungsholmen idag har ökat till samma höga nivå på 85 procent som innan krisen på 1990-talet, ligger den för kvinnor i Rinkeby-Kista kvar på 50 procent och för män på 60 procent, vilket för både kvinnor och män är långt under nivån 1990.Vad rapporten inte redovisar är hur skillnaderna i inkomst också har förstärkts av den omvända omfördelningspolitik som har bedrivits med sänkt a-kassa, sjukförsäkring och pensioner, samtidigt med upprepade jobbskatteavdrag, dramatiskt orättvisa subventioner och beskattning av boendet, RUT- och ROT-avdrag etcetera.
I Stockholm är skillnaden i medellivslängd för män med eftergymnasial utbildning och män med högst grundskola 6,9 år, jämfört med 5,2 år i riket. 38 procent av männen och 31 procent av kvinnorna i Rinkeby-Kista skattar också sin hälsa som sämre än god, jämfört med 16 procent av männen och 22 procent av kvinnorna på Kungsholmen.
Sämre kostvanor är samtidigt ett av huvudskälen till att 13 procent av alla treåringar i Rinkeby-Kista har kariesskadade tänder medan andelen på Kungsholmen bara är en procent, en faktor som väger allt tyngre ju äldre barnen blir.
Än tydligare växer skillnaderna när det gäller uppväxtvillkor och utbildning, ingångar till arbete och försörjning, boende och trygghet. Medan bara 6 procent av de unga på Norrmalm och Östermalm går ur grundskolan utan behörighet till gymnasieskolans nationella program var andelen i Rinkeby-Kista nästan fyra gånger högre, samtidigt som inskrivningsgraden till förskolan är lägst i Järvas stadsdelar.
I stadens mest missgynnade stadsdelar växer den farligt höga andelen unga utan vare sig utbildning eller förankring på arbetsmarknaden: i Rinkeby 9,4 procent av alla 20-24-åringar, i Husby 7,6 procent, i Tensta och Rågsved 7,0 procent.
Den extrema trångboddhet som utvecklats i dessa stadsdelar är också en sällan observerad orsak till en otrygg och instabil livssituation, som i hög grad försvårar barns och ungdomars studier, personliga integritet och sociala utveckling.
Medan Stockholms befolkning under åren 1998-2014 ökade med 175 000 byggdes enbart 52 000 nya lägenheter. Samtidigt som 69 000 hyresrätter försvann genom att ombildas till bostadsrätter minskade dessas andel från hälften till en fjärdedel av det totala bostadsbeståndet!
Så länge inte tillräckligt många nya hyresrätter med överkomliga hyror byggs begränsas låginkomsttagares möjligheter allt mer till att välja bostadsområde. I samma riktning verkar allt större inslag av marknadspriser.
När bostadsbristen är akut och segregeringen drivs på av att rikare stadsdelar stängs för låginkomsttagare blir trångboddheten i Rinkeby-Kista som en direkt konsekvens dubbelt så stor som på Östermalm. Den är i verkligheten ännu större på grund av det mörkertal som utgörs av invånare som inte är skrivna där de bor.
Enbart i Rinkeby-Kista finns det enligt nämndens remissvar 500 hushåll som antingen har andrahandskontrakt, korttidskontrakt eller som var inneboende, samtidigt som 84 hushåll på grund av akut hemlöshet tvingas bo på hotell eller vandrarhem till en kostnad som motsvarar 25 socialsekreterare!
Antalet barn i stadsdelen som bor på hotell eller vandrarhem, ofta långt ifrån sin skola, har ökat från så få som 10 år 2010 till 75 år 2015! Dessa problem, som må vara extrema i Stockholm och andra svenska storstäder, är inga isolerade undantag i ett Sverige där inkomstskillnaderna på senare år har vuxit mer än i många andra jämförbara länder.
Enligt rapporten har OECD uppskattat den förlorade ekonomiska tillväxtpotentialen på grund av de växande inkomstskillnaderna till 7,2 procentenheter av BNP 1990-2010, vilket enligt Offensivs kalkyl motsvarade 135 miljarder kronor 2010. Att en kommission för ett socialt hållbart Stockholm har tillsatts med uppdrag att analysera skillnaderna är förstås bra. Återstår att se hur den lyckas att därifrån ta fram förslag på konkreta åtgärder i rätt riktning.
Vad som framförallt krävs är en politisk mobilisering för att bryta segregeringen som kan öka trycket på stadens och Sveriges politiker från vänster innan de resulterar i destruktiva konsekvenser som än mer av droghandel och kriminalitet, rekrytering till terror eller nya kravaller.
Norra Järva Stadsdelsråd anordnar därför den 7 december ett Järva Cafémöte i Husby träff där vi har bjudit in Verdandis utredare Jan Edling, som skrivit en liknande rapport, Förorterna som Moder Svea glömde.
Den diskussionen kommer att bidra till krav på en konkret handlingsplan för att bryta Stockholms klasskillnader och segregering. Kommissionen för ett socialt hållbart Stockholm som också inbjudits har svarat att den är upptagen av ett annat evenemang. ■
