Bankerna och de rika som orsakade krisen slapp undan bestraffning och belönades istället via statliga räddningspaket.
”Vad är det som luktar? Det luktar pengar!” Det är mitten av 2000-talet och några börsmäklare på Wall Street upptäcker att den amerikanska kapitalismens ryggrad, bolånemarknaden, är ett gigantiskt korthus. Genom att ”slå vad emot bolånemarknaden”, något som betraktades som vansinne bara ett halvår innan börskraschen åren 2007-2008, försöker de tjäna sig en hacka på finanssektorns girighet och kortsiktighet. Filmen The Big Short visar på den rakt igenom ruttna kapitalismen.
Under 1970-talet uppfann finansmannen Lewis Ranieri ett sätt att tjäna pengar på befintliga bolån – finanssektorn fullständigt blomstrade och blev lokomotivet i den amerikanska ekonomin. När bolånemarknaden blev mättad och de med rimliga inkomster hade belånat sig upp över öronen tvingades bankerna till allt mer vidlyftiga utlåningar till resurssvaga låntagare, som i många fall saknade inkomst för att betala räntan.
Dessa osäkra lån paketerades av finanshus och uppvärderades som ”säkra” av korrumperade kreditvärderingsinstitut. Finansinstrumenten CDO:s, som i filmen beskrivs som ”hundskit inlindad i kattskit”, kunde säljas vidare och infektera finansmarknaderna globalt.
Börskraschen och den påföljande finanskrisen åren 2007-2008 blev den värsta sedan 1930-talet. Efterverkningarna ligger än idag kvar som en våt filt över den globala kapitalismen. Åtta miljoner amerikaner blev av med jobbet och 6 miljoner tvingades lämna sina hem.
Filmen The Big Short går pedagogiskt igenom hur den genomkorrupta finanskapitalismen störtade världsekonomin i fördärvet och hur förövarna inte bara slapp undan straff, utan faktiskt belönades med astronomiska belopp via statliga räddningspaket.
Knappast några regleringar av finanssektorn har införts från politiskt håll sedan dess. Istället är det ”business as usual” som gäller på Wall Street: ”Vi lever i bedrägeriernas tidsepok. Inte bara inom bankväsendet, utan även i regeringen, utbildningen, religionen, maten och till och med inom basebollen”, sammanfattar fondförvaltaren Mark Baum systemet.
Filmens behållning är rollkaraktärerna och skådespelarinsatserna. Christian Bale, Ryan Gosling och Steve Carell är briljanta som den neurotiske fondförvaltaren Mark Baum, den narcissistiske Deutsche Bank-säljaren Jarred Vennett respektive den excentriske fondförvaltaren Michael Burry.
The Big Short är en överraskande politisk film som drar slutsatsen: Skattebetalarna räddade Wall Street och krisen skylldes på invandrare och fattiga. Politikerna är för uppbundna till finanssektorn för att ha något intresse av att intervenera för att förhindra framtida kriser. ■
