Trakasserier banar väg för grovt våld

2013-03-06 12:58:01




Kvinnor förtrycks över hela världen för att de är kvinnor.  Det brutalaste uttrycket för denna könsmakt är våldet. Sedan tusentals år har män använt våld för att behålla sin makt i familjen, kontrollera kvinnor och kvinnors sexualitet.
 
Indien har ett av de hårdaste könsförtrycken, där t ex det anmälda våldet till allra största del är riktat mot kvinnor, till skillnad från t ex i Sverige, och där selektiva aborter av kvinnliga foster ökar. Att vi i Indien ser en massrörelse mot våldtäkter är tecken på en ny kvinnorörelse som ifrågasätter det gamla. Även det faktum att antalet anmälda våldtäkter stiger kan vara ett tecken på detsamma. Våldet accepteras inte längre. Av samma anledning som att Sverige, som med globala mått mätt har en hög grad av jämställdhet, toppar våldtäktsstatistiken.

Våldtäkt inom äktenskapet uppskattas vara den vanligaste formen. Det blev ett brott så sent som 1989 i Storbritannien. Även i Sverige rådde strafflindring om våldtäktsmannen var någon som offret hade ett aktivt sexuellt förhållande till fram till 1979. När kvinnokampen vinner juridiska framsteg ger detta självklart avtryck i statistiken. Så som utvidgning av våldtäktsbegreppet här (2005). Men fortfarande beräknas kanske så mycket som fyra av fem våldtäkter förbli oanmälda till polisen. En viktig orsak är att föreställningarna om att kvinnan får skylla sig själv lever kvar. De flesta utredningar läggs ju ned.
Två exempel på ruttenheten in­om rättsväsendet à la 2013 är att Svea Hovrätt inte ville kalla det våldtäkt när den ständigt svartsjuke  mannen mot hustruns vilja körde fingrarna upp i hennes underliv för att ”undersöka” om hon varit otro­gen. Skälet till att detta istället kallades för olaga tvång uppgavs vara att han inte känt någon sexuell lust. Om detta blir norm kan åtskilliga våldtäktsmän kunna komma ­undan med ”jag kände inget”. Kvinnofriden är väl ändå tänkt att värna om kvinnans könsorgan och intimitet.
Det andra är förra veckans neddragna byxor på åklagaren som gick in på ett Stockholmshotell och köpte en prostituerad för en halvtimme. När han kom ut väntade polisen, som bevakade hotellet. Det var när polisen skulle anmäla brottet som det visade sig att mannen de tagit på bar gärning var den åklagare som brottet skulle anmälas till.
Den senaste månaden har ett ovanligt stort antal överfallsgruppvåldtäkter skett i Stockholm. Det är omöjligt att säga om detta är en trend. På längre sikt kan man se hur våldet mot kvinnor ökar i samhällen i förfall, där fattigdomen ökar kraftigt och våldtäkt används som vapen i krig o s v. I Egypten pågår nu motstridiga trender. Som en annan artikel i denna tidning ­beskriver användes sexualiserat våld riktat mot aktivistkvinnor medvetet av kontrarevolutionen. Samtidigt är bilden av de slöjbeklädda kvinnorna med höjda nävar på Tahrirtorget otroligt starkt laddad och inspirerar kvinnor välden över. Kvinnor har brutit en vall, fler gör motstånd mot de sexuella trakasserierna. En långtgående trend maler på: Antalet kvinnor som könsstympas – och därmed helt berövas sin sexualitet – minskar stadigt. Även om hela nio av tio vuxna kvinnor i Egypten  fortfarande är könsstympade, visar en ny FN-rapport att detta förändras bland unga egyptier. Allt fler unga par tar avstånd från traditionen.

Två brutala kvinnomord den senaste veckan bekräftar den mörka rapporten från stiftelsen Tryggare Sverige. De har undersökt 20 mord där kvinnor har mördats av sin partner eller expartner. De flesta av kvinnorna hade varit i kontakt med myndigheter innan morden och ett annat agerande från ­myndigheterna hade kunnat rädda deras liv. Varje år mördas ungefär 17 kvinnor av en man de har älskat, ofta har de barn tillsammans. Det dödliga våldet har minskat under en lång tid. ­Däremot ökar anmälningarna av misshandel, med tusen fall från 2009 till 12 814 anmälningar av våld i nära relationer 2012.

För att förstå mäns våld mot kvinnor måste man se hur det är en del av könsmaktsordningen som ingår i klassamhället. En vanlig invändning är att det ju inte är alla män som misshandlar och våldtar, utan en liten minoritet. Emedan detta stämmer, stämmer det också att en stor del av världens kvinnor, 20 procent, har utsatts för våldtäkt eller våldtäktsförsök (enligt FN). 56 procent av kvinnorna i Sverige uppger att de har utsatts för sexuella trakasserier.
Det är självklart en stor skillnad mellan att bli våldtagen och ”bara” tagen på rumpan. Samtidigt hänger det ihop. Trakasserierna gör män och kvinnor vana vid det manliga – att ta för sig – och det kvinnliga – att vara objekt.
Trakasserierna, horstämplingen, diskrimineringen banar väg för det grova våldet. Precis som den psykis­ka misshandeln lägger grunden för slagen inom relationen. För att stoppa våldtäkterna och morden måste hela systemet bekämpas.
Att se helheten innebär inte att våldet inte går att bekämpa, snarare tvärtom.
Det är inte biologiskt betingat och inte ett resultat av ”ondska”, utan ett resultat av samhället – och kampen kan förändra samhällen.

Elin Gauffin