Det nordamerikanska fackförbundet UFCW, som bland annat organiserar handelsanställda, är en av många i USA som kampanjar mot TPP.
Sent på natten den 5 oktober blev USA:s och elva andra länders regeringar överens om TPP (Trans-Pacific Partnership, Transoceaniska partnerskapet). Det är ett så kallat frihandelsavtal som omfattar 40 procent av världsekonomin.
TPP ger nya och större maktbefogenheter till multinationella företag och kan beskrivas som nyliberalism på steroider som leder till mer privatiseringar och outsourcing samt kan leda till höjda priser på mat och läkemedel.
Kapitalistiska regeringar har en lång historia av att använda frihandelns banér för att attackera arbetares rättigheter och underkasta svagare ekonomier stormakternas diktat.
TPP grupperar ihop USA, Australien, Singapore, Nya Zeeland, Chile, Brunei, Kanada, Malaysia, Mexiko, Peru, Vietnam och Japan. Dessa länder har en sammanlagd befolkning på 600 miljoner och står för omkring 40 procent av världens BNP. TPP är i huvudsak ett samriskföretag mellan Washington och Tokyo för att hålla tillbaka Kinas växande inflytande i Asien/Stilla havsregionen som är av avgörande betydelse. Det dolde inte president Obama när han sade att: ”När mer än 95 procent av våra potentiella kunder lever utanför våra gränser kan vi inte låta länder som Kina skriva reglerna för den globala ekonomin. Vi borde skriva dessa regler.”
Detta har lett till att TPP har fått öknamnet ABC – ”Anyone but China” (Vem som helst förutom Kina).
TPP är ett försök att konstruera ett ekonomiskt block för att underbygga den nya militära allians som ligger bakom eller utgör USA-imperialismens ”vändning” mot Asien. ”Vändningen” är USA:s respons på Kinas växande ekonomiska, finansiella och militära makt. USA planerar för att skifta 60 procent av sina sjöstridskrafter till regionen fram till år 2020 och att uppgradera sitt nätverk av militärbaser och försvarsöverenskommelser. Det japanska parlamentets beslut i september att anta en ny militärlag, trots massiva protester, som tillåter landet att delta med egna trupper i krig utomlands är en annan aspekt av denna ”vändning”.
Kina har svarat med en omfattande militär upprustning och en mer uppbiffad utrikespolitik under landets nationalistiska ledare Xi Jinping. Man motverkar USA:s ”vändning” och TPP genom lanserandet av en rad storskaliga ekonomiska och diplomatiska projekt för Asien med omnejd, inklusive Nya Sidenvägen (som officiellt heter Ett Bälte) som syftar till att konstruera ekonomiska korridorer kors och tvärs genom Eurasien, Sydostasien och Indiska oceanen.
Kina trappar också upp sina ansträngningar för att lansera ett rivaliserande asiatiskt handelsavtal, RCEP (Regionala sammanhängande ekonomiska partnerskapet), som tillsammans med Kina involverar de tio ASEAN-ekonomierna plus Japan, Sydkorea, Indien, Australien och Nya Zeeland. RCEP exkluderar USA. Samtidigt flörtar både Peking och Washington med potentiellt katastrofala konsekvenser genom att underblåsa högernationalism och militär kapprustning.
Den japanska kapitalismen har utökat sina investeringar runtom i Asien och vänder sig bort från Kina som en produktionsbas. Högerregeringen under Shinzo Abe hoppas på att TPP kommer att leda till en ännu större vändning av investeringar i tillverkningsindustrin bort från Kina till TPP-medlemsländer som Vietnam och Malaysia.
TPP tar storföretagsvänlig handels- och investeringspolitik till en helt ny nivå. Att dess innehåll fortfarande till stor del är hemligt säger mycket om hur odemokratiskt och potentiellt skadligt TPP är. Det syftar till att genom tvång öppna upp tidigare skyddade marknader för finansiell spekulation, trots ovedersägliga bevis för att en sådan politik triggar finanskriser.
Ett av TPP:s mest gemena drag är investerings- och statliga dispyter-avtalet (ISDS), som bemyndigar företag att kunna stämma regeringar för varje slag av påstådda ekonomiska förluster till följd av regeringars lagstiftning. TPP:s klausuler i fråga om servicesektorn öppnar dörren för svepande privatiseringar på områden som utbildning, transporter och sjuk- och hälsovård.
En stor stötesten under Atlantaförhandlingarna var försöket av Obamaadministrationen, som agerade på de stora läkemedelsföretagens vägnar, att införa USA:s strikta patentlagar i avtalet. Detta löstes genom en rörig kompromiss, men utgången kan fortfarande komma att betyda dyrare mediciner för massan av befolkningarna i de fattigare TPP-länderna som förlitar sig på starka läkemedelsindustrier som producerar generiska (icke patentskyddade) mediciner.
TPP kan paradoxalt nog komma att ställas inför sina största hinder inne i USA där det finns en bred folklig opposition mot avtalet och som uttryckts i kampanjen för att Bernie Sanders kan bli Demokraternas presidentkandidat. Sanders har stämplat TPP som ”katastrofalt”. Detta tryck har även tvingat frontkandidaten Hillary Clinton, som tidigare var förespråkare för TPP, att säga att hon är emot TPP. Snacka om u-sväng!
Arbetare och de fattiga kan inte förlita sig på delar av det kapitalistiska politiska etablissemanget i kampen mot TPP. Vad som behövs är en organisation av arbetare, studenter, gröna aktivister och småjordbrukare för att samordna protester på nationell och internationell nivå.
Alternativet till nyliberala företagsledda pakter och ekonomiska block är ett genuint internationellt samarbete – underifrån – baserat på demokratisk offentligt ägande och planerande av våra ekonomiska resurser och ett socialistiskt alternativ till kapitalismen. ■
