Vilka ”kommunister” vann delstatsvalen i Indien?

2006-07-28 13:38:43




I delstatsvalen i Indien nyligen tog kommunistpartierna 235 mandat av 293 i Västbengalen och 98 av 140 mandat i Kerala. Men vilka ”kommunister” var det som vann?

Aldrig tidigare i modern historia har en ”kommunistisk” valseger fått så stor uppmärksamhet och hyllats så kraftigt i media. Industriledare har köat för att gratulera ledarna i kommunistpartierna.
När Indiens premiärminister Manmohan Singh, Kongresspartiet, ringde upp Västbengalens chefsminister Buddhadev Bhattacharjee för att gratulera, ska Bhattacharjee har sagt att han nu planerar att öka takten på de ekonomiska reformer han redan driver. Västbengalen satsar hårt på att attrahera internationella storföretag, bland annat med ett strejkförbud i speciella industrizoner. CPI(M) (Indiens Kommunistiska Parti, Marxisterna) har ökat sitt stöd bland de nyrika i Kolkata (Calcutta) på grund av sin linje att driva kapitalistisk politik bättre än kapitalisterna själva. För regeringen i New Delhi betyder denna valseger att man behöver bekymra sig mindre om CPI(M):s självutnämnda roll som ”vakthund”, eftersom samma politik bedrivs i New Delhi och Västbengalen.
I en del politiska kommentarer har sagts att kommunistpartiernas imponerande valsegrar kommer att leda till en aggressiv anti-nyliberal vänster, som kan fälla regeringen. Men det är helt påhittat. Vilka nya faktorer skulle kunna skapa en sådan situation?

”Mänsklig” nyliberalism

Om vänstern gått till val med ett argument helt emot de nyliberala reformerna vore en annan sak. Istället har CPI(M) och resten av vänstern kampanjat för reformer med ”ett mänskligt ansikte”. Sitaram Yechury i CPI(M):s politbyrå sa efter valet att ”vi är för reformer så länge reformer är för folket”. Buddhadevs ökända kommentar, ”reformer eller undergång”, har fört CPI(M) allt närmare Kongresspartiet.
I en intervju försvarade sig Buddhadev Bhattacharjee med att ”I en kapitalistisk ordning som i Indien kan du inte bygga socialism i en del av landet och du måste acceptera det”.
Även om CPI(M) nu accepterar att det inte går att bygga socialism i ett land, och än mindre i en delstat, var detta precis vad kommunistpartiernas anhängare trodde att ledningen höll på med. Utanför CPI(M):s och CPI:s tre starka fästen – Kerala, Västbengalen och Tripura – har de ingen stark organisation i resten av Indien. Liksom i Kina har kommunistpartiernas karaktär gått igenom en grundläggande förändring, som också visas av deras medlemmar.

Ny överklass

I Västbengalen har jordreformerna under de senaste 30 åren (kommunistpartiet har styrt sedan 1977) skapat en ny övre medelklass med ett större överskott, vilka idag utgör huvuddelen av CPI(M):s medlemskår.
Nyhetsbyrån Rediff.com påpekade också att medlemskap i partiet är det bästa sättet att ordna jobb, stöd i en jordägardispyt osv, vilket är en annan förklaring till valsegrarna.
”Kommunisternas” seger i de två delstaterna utmanar på inget sätt det kapitalistiska systemet, utan fungerar mer som ett skyddsnät för det krisfyllda systemet.

Revolutionära möjligheter

Den politiska och sociala situationen i Indien är fylld av revolutionära möjligheter. Medan den uppenbara tillväxten i ekonomin bara nått en liten minoritet, lever de övriga hundratals miljonerna i städerna och på landsbygden på samma sätt som förr, med fattigdom, tvångsförflyttningar, arbetslöshet, låga löner, diskriminering av kast och klass.
Sedan Kongresspartiets allians vann valet för två år sedan, med stöd av kommunisterna, har en nyliberal offensiv genomförts. Det gäller privatiseringar, nedskärningar i offentliga sektorn, dammbyggen som tvingar folk att flytta för att tillfredsställa ett fåtal storföretag och rika – allt detta av en ”sekulär” regering med stöd av kommunistpartierna.
En stor ilska byggs upp bland alla egendomslösa, vilket visat sig på många spontana, ibland anarkistiska, sätt. Avsaknaden av en subjektiv faktor, ett arbetarparti med massförankring och verkligt socialistiska idéer, märks ständigt för alla de aktivister som deltar i spridda sociala och politiska rörelser. Det är en stor utmaning att ta sig igenom den förvirring och de besvikelser som skapas av de ”kommunistiska” partierna och etablera ett nytt socialistiskt alternativ.

Jagadish Chandra

New Socialist Alternative (CWI i Indien)