Arbetsköparna i Svensk Handel avgick av allt att döma med en klar seger i Handels avtalsrörelse. Trots grova vinster inom branschen är avtalet endast marginellt dyrare än IF Metalls och industriförbundens skamavtal, samtidigt som bemanningsavtalet är en besvikelse och inget alls uppnåtts om kravet på rätt till heltid. Mest positivt är att lönehöjningarna sker redan den 1 april både i år och nästa år.Det magra resultatet är en direkt konsekvens av en facklig taktik som hänvisat medlemmarna till åskådarplats och aldrig på allvar inkluderat en beredskap för strejk.
– Vi är mycket nöjda med att ha fått ut väsentligt mer till lågavlönade, säger Handels ordförande Lars-Anders Häggström.
Enligt Handels får de butiksanställda sina löner höjda med 971 kronor eller 4,7 procent mer på 24 månader, jämfört med 830 kronor eller 3,7 procent mer för lagerarbetare.
En ganska annorlunda bild redovisas av arbetsgivarna. Enligt Svensk Handels vd Dag Klackenberg ökar lönekostnaderna under den 24 månader långa avtalsperioden med 3,85 procent inom detaljhandeln och 3,55 procent inom partihandelns lager. Det kan jämföras med de 3,5 procent som industrins avtal skulle kosta om de räknades upp från 22 till 24 månader.
Arbetsgivarna skryter nu öppet över vad de kallar ”en modernisering” med ökade löneskillnader. Detta åstadkoms genom lägre påslag för minimilönerna (som höjs 20 procent mindre), en ny yrkespraktik med ännu lägre lön för ungdomar och låga generella påslag. Det betyder för Svensk Handel att man fått så rikligt betalt att det gott och väl uppväger det lilla extra man fått släppa till i detaljhandeln, enligt LO:s blygsamma krav på en liten jämställdhetspott för kvinnodominerade branscher som det ändå skulle ha varit näst intill omöjlig att nobba.
– Att kommande nyanställda i handeln nu får lägre lönepåslag än de som redan arbetar där är mycket positiv, säger också Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström, som också gläds över att kostnaderna i handeln trots allt inte ökar mycket mer än i industrin.
Även i den heta bemanningsfrågan har arbetsgivarna lyckats pracka på Handels en ”förenklad” version av GS och Livs lösning, som om möjligt är ännu svagare. Handels krav på maximalt 10 procent anställda i bemanningsföretag inom detaljhandeln, som man tidigare också ställde för lagren, är helt släppt, liksom kravet på lokal facklig vetorätt mot bemanningsföretag på lagren.
Liksom i GS och Livs avtal ger Handels avtal fritt fram för bemanningsföretag i fem veckor även när det finns anställda med rätt till återanställning enligt LAS. En lokal överenskommelse krävs dock om en arbetsgivare vill använda bemanningsföretag längre än fem veckor, om det finns uppsagda med återanställningsrätt.
Till skillnad från GS och Livs ska frågan gå direkt till en skiljenämnd, dvs utan central förhandling, om man inte kommer överens lokalt. Enligt GS avtalsansvariga Tommy Andersson är ”fördelen” med deras överenskommelse just att medlemmen har rätt att få sin rätt prövad i tre nivåer (vilket har kallats ”sirap” i processen), något som kan få arbetsgivarna att ge upp bara för att slippa allt krångel.
Om handelns skiljenämnd, som också den har en så kallat opartisk ordförande, säger att den enskildes företrädesrätt har kränkts ska arbetsgivaren enligt LO-tidningen ”antingen betala skadestånd till dem som har kränkts eller avbryta inhyrningen”.
Om detta är rätt uppfattat är det en skillnad jämfört med Livs och GS avtal som säger att konsekvensen är ett brott mot kollektivavtalet och att inhyrningen då ska brytas inom en vecka.
Priset för arbetsgivaren att köpa sig fri är enligt Handels avtal också lågt för arbetsgivaren, 60000 kronor till varje kränkt individ.
Handels har till råga på eländet gått med på en skrivning som säger att ”Parterna har en gemensam uppfattning att bemanningsföretag kan vara ett komplement till ett företags ordinarie verksamhet. Parterna är överens om förstärkt företrädesrätt vid återanställning”.
Enligt Handelsnytt är också Dag Klackenberg ”nöjd med lösningen av bemanningsföretagen som innebär att arbetsgivarna har oinskränkt rätt att ta in bemanningsföretag – även om de kan tvingas betala skadestånd till anställda som får sin rätt till återanställning kränkt”.
I den viktiga frågan om rätt till heltid har facket inte fått igenom något alls, annat än att den begravs i en partssammansatt arbetsgrupp.
Arne Johansson
