Efter regeringens tomma vårbudget och den senaste skrämmande prognosen om minskade skatteintäkter för kommunerna meddelar Luleå och Piteå kommun att de kommer att bryta mot balanskravet, det vill säga den lag som innebär att kommuner inte får gå med underskott.Beslutet om att bryta balanskravet är en anpassning till den brutala verkligheten. För Luleå kommun är underskottsprognosen nu 83 miljoner kro- nor för 2009, 151 miljoner kronor för 2010 och hela 228 miljoner kronor för 2011. Om underskottet 2011 ska pareras med nedskärningar innebär det minskade kostnader med sju procent, d v s sju gånger mer än den besparing som under hösten lett till sto- ra protester, framförallt inom skolan.
Den socialdemokratiska ledningen har insett att detta är omöjligt och öppnade därför vid veckans kommunfullmäktigedebatt om fritidshemsbesparingar för att bryta mot kravet att ha en budget i balans.
– Det blir mycket värre än så här. Otroligt mycket värre. Vi måste nu säga att balanskravet gäller inte längre i Luleå. Vi måste kunna använda pengarna från goda år, sa kommunalrådet Karl Petersen (S).
En liknande åsikt förde Piteås kommunalråd Peter Roslund (S) fram i helgen i Norrbottens-Kuriren:
– Vi struntar i vad lagen säger och lägger en budget som går minus. Vi använder det för att rida ut två-tre år av dåliga tider.
Den totala omsvängningen i frågan från Socialdemokraterna om balanskravet visar hur socialisters politik hamnar i centrum för debatten under kapitalismens kris. Vänsterpartiet, som med en dåres envishet hävdat att det inte går att bryta mot balanskravet, har hamnat helt ”offside”.
– Det är dyrt att bygga en dålig ekonomi. Vi har bara skattesatsen, statsbidragen och avgifter som vi kan spela med, fortsatte Bertil Bartholdsson från Vänsterpartiet upprepa på kommunfullmäktigemötet, när han indirekt argumenterade för skattehöjningar för vanligt folk som lösningen.
Rättvisepartiet Socialisterna har under lång tid argumenterat att balanskravet är en del av en nyliberal politik som tvingar kommuner till nedskärningar. Vi har fört fram hur kommunen måste bryta mot balanskravet, vägra skära ned och samtidigt gå i spetsen för en kamp underifrån av anställda, fack och kommunen med målet att skapa ett nationellt uppror för mer pengar till kommuner och landsting. Idag finns större möjligheter än på väldigt länge att bygga en sådan rörelse.
Tyvärr varken kan eller vill socialdemokraterna (eller Vänsterpartiet) ta ett sådant steg. Socialdemokraterna kanske bryter mot balanskravet, men föreslår ändå dramatiska nedskärningar i kommunen på totalt fyra procent de närmaste åren. För att bygga en proteströrelse mot nedskärningar kan man inte själv vara med bland de som genomför nedskärningar, vilket socialdemokraterna har varit, är och kommer att vara.
Socialdemokraternas taktik bygger dessutom på att underskotten är tillfälliga och vänds till plusresultat om några år när kapitalismen kommer ur sin tillfälliga svacka. Problemet är det inte är någon tillfällig svacka utan en långvarig strukturell kris där eventuella uppgångar blir tillfälliga och svaga. Det innebär att det är helt nödvändigt med kamp för pengarna tillbaka till kommuner och landsting, massiv satsning på offentliga arbeten i vård, skola, infrastruktur o s v och för att bryta med kapitalismen.
Jonas Brännberg
