
Vi ritar en grov skiss av samhället.
En ömsom mörk, ömsom ljus bild.
En kurva ses sträva uppåt.
Den markerar inflytande, delaktighet, läsförståelse,
rättigheter på arbetsplatser …
Men så klyver en egg kurvan.
Den ena kurvan får fortsätta sin strävan uppåt.
Den andra ges motsatt riktning.
Vi ser detta men Ansvaret för nationen låter meddela:
– Nej, det ni ser är fortfarande en uppåtgående kurva.
Det är samma bild. Vi har bara finjusterat den,
gjort vissa kirugiska ingrepp
– Ni har förvanskat bilden, säger vi.
– Inte alls. Vi har experter, säger Ansvaret för nationen.
– Vi är flera, säger vi
– Vi har tyngd bakom orden, säger Ansvaret för nationen.
– Vi har fantasi, säger vi.
– Vi har kanaler, vägar till makten, säger Ansvaret för nationen.
– Vi är fortfarande så naiva att vi tror på ett samhälle för alla, säger vi.
– Ni är dårar, säger Ansvaret för nationen.
– Vi skissar brett och spretigt. Skissen måste få vara grov
så att den kan inrymma och innesluta så många som möjligt.
Det är så vi vill ha bilden.
– Ni är sannerligen otacksamma som inte ser allt
det vi har gjort för er, säger Ansvaret för nationen.
Så här kunde diskussionen ha fortsatt, om inte en av oss sagt:
– Jo, nog är vi dårar alltid. Vi som försöker att förändra världen.
Peo Rask