Den 3 oktober blev svarta måndagen i Polen. Uppemot 200 000 kvinnor klädda i svart, en symbol för sorgen efter saknaden av aborträtt, intog Polens gator och ännu fler deltog i det historiska steget att strejka mot förslaget att totalförbjuda abort.
– Vi uppskattar att uppemot 50 000 deltog i Warsawa och 25 000 i Krakow. Demonstrationer och protester ägde rum i 120 städer, ofta med flera tusen. Media rapporterar 20 000 i Wrocław, 10 000 i Gdansk och 12 000 i Poznan. Demonstrationerna var mycket större än förväntat och de största i Polen på många år. I Warsawa blev det en spontan marsch till parlamentet och trafiken i staden stoppades under flera timmar, berättar Wojtek Orowiecki från Rättvisepartiet Socialisternas systerorganisation Alternativa Socjalistyczna.
Polen hade aborträtt under det så kallade kommunistiska styret och svenska kvinnor åkte på 1960-talet till grannlandet på andra sidan havet för att göra abort.
I perioden efter murens fall, närmare bestämt år 1993, skulle aborten totalförbjudas. Efter ett upprop med 1,7 miljoner underskrifter gjorde regeringen vad de kallar ”kompromissen”, att abort förbjöds fast med tre undantag – våldtäkt och incest, vid hot för kvinnans liv och när fostret är kraftigt missbildat. Fortfarande är det en av de absolut hårdast abortlagarna i Europa.
Hotet idag har initierats av en grupp abortmotståndare som har samlat in 450 000 namn och kräver att de tre undantagen försvinner, vilket regeringen nu har låtit utreda och kommer lägga fram som ett förslag. Dessa piskrapp har provocerat fram rörelsen där insikten växer om att de måste gå hela vägen och kräva full aborträtt. Kontroll över ens egen kropp är en fundamental mänsklig rättighet som det inte går att kompromissa om.
– I många städer ropade kvinnor slagord för total legalisering, medan arrangörerna ville begränsa parollerna till att bara vara emot det föreslagna totalförbudet, fortsätter Wojtek Orowiecki.
– Det var väldigt synligt att det här är en spontan rörelse. Folk i alla åldrar deltog, speciellt unga och elever. I Poznan gick protesten till det styrande partiets kontor där polisen slog till och arresterade flera. I Kielce förstörde demonstranterna en homofobisk konstutställning i stadskärnan.
På minst 30 ställen runt om i världen arrangerades protester till stöd för de polska kvinnorna. Utanför den polska ambassaden i Stockholm samlades 300 svartklädda personer, de flesta med anknytning till Polen. Malgorzata Danica är aktiv i Kvinnornas 8 marsallians som bildades år 2000 i Polen mot polisens razzior mot gynekologer. På intensiv polska höll Malgorzata ett bejublat tal i Stockholm:
– Om den nya lagen går igenom kommer alla aborter att förbjudas, oavsett förhållandena. Provrörsbefruktning kommer att förbjudas, liksom alla former av preventivmedel. Missfall kommer att bli fall för polisundersökningar. Det finns inget annat än hat i de här lagarna. Vi måste bekämpa dem varhelst de dyker upp, för vår skull och får våra barns skull.
– Det handlar inte bara om PiS-regeringen. Det förra försöket att förbjuda alla aborter och kriminalisera missfall gjordes av justitieminstern under PO-regeringen (nu i opposition) som försökte smussla in det i en strafflagsreform. Vi måste bevaka alla regeringar konstant. De verkar tro att det fungerar att ställa den ena halvan av samhället mot den andra halvan som ett sätt att undvika strejker.
Bland talarna fanns även Kristina Ljungros, förbundsordförande för RSFU, som berättade om hur RSFU har varit i Polen under våren för att hjälpa till i den motrörelse som finns, där bland annat 200 000 har skrivit under för rätten till abort.
Lena Lennerhed och Jenny Gunnarsson tog i sina tal bland annat upp om hur kvinnor med pengar alltid kan göra abort, medan andra stigmatiseras och det fruktansvärda med att sjukvården blir en förlängning av rättsystemet. Maria från Feminism underifrån tog upp om att kampen även handlar om tillgången till bra vård, lika löner och bostäder åt alla.
Undertecknad talade som en av arrangörerna för protesten vid irländska ambassaden förra veckan och tog upp om att rörelserna i båda länderna måste ses mot bakgrund av en ekonomisk och politisk kris, där förödande åtstramningar har lagts på kvinnors axlar och där hela etablissemanget drar iväg högerut. Rörelser som är breda, djupt förankrade, politiska, aktiva och som siktar mot verklig frigörelse har störst chans att vinna segrar, små som stora.
