Tar Honduras socialister makten?

2013-11-17 11:28:42


Massmöte till stöd för Partido Libre.

Den 24 november går Honduras till val, fyra år efter den väpnade militärkuppen som fällde president Manuel Zelaya.
Honduras upplever den värsta ekonomiska och sociala krisen i landets historia.


Landet har sedan kuppen 2009 präglats av våld och placerat sig som den nation med flest mord per invånare, 92 per 100 000. Det innebär 18 mord per dag.
Efter kuppen flydde en miljon av landets åtta miljoner invånare. Förhoppningarna om förändring finns genom det nybildade Partido Libre, Frihetspartiet och dess presidentkan­didat Xiomara Castro de Zelaya (fru till den avsatte Manuel Zelaya).
Honduras är ett av ­Latinamerikas fattigaste länder med två miljoner arbetslösa, varav 700 000 är deltidsarbetslösa. 60 procent lever på 14 kronor om dagen och 30 procent på sju kronor om dagen. Enligt siffror från 2011 dör dagligen 17 personer av hunger.
Kuppen mot Zelaya 2009 skedde mot bakgrund att presidenten inlett en rad förbättringar. Han höjde minimilönen med 100 procent, 400 grupper av bönder som ockuperat jorden fick rätten till jorden, han avskaffade bränslemonopolet och anslöt Honduras till ALBA (där bl a Bolivia, Kuba och Venezuela ingår). Han hade valts in som kandidat för det liberala partiet, men rörde sig under press från massorna ­successivt vänsterut.
Detta blev för mycket för den inhemska eliten som iscensatte kuppen med stöd av USA som såg sin chans att slå mot medlemsländerna i ALBA.

Kuppen födde sin motreaktion och snabbt formerade sig FNRP, Nationella motståndsfronten, som samlade 10 000-tals aktivister över hela landet. Demonstrationerna blev de största i landets historia med uppemot en miljon deltagare.
Det politiska våldet ökade markant efter militärkuppen. 36 jour-nalister och närmare 350 politiker, fackligt aktiva, bönder och studenter knutna till FNRP och Partido Libre har mördats sedan 2009. Totalt har över 5 000 personer mist livet sedan kuppen.
Regelbundna attacker riktas mot ursprungsfolket, fackföreningarna, kvinno- och hbt-rörelsen. De ­riktade morden och attackerna mot vänstern för tankarna till Honduras mörka historia under 1970- och 80-talets militärdiktatur.
Motståndsfronten placerade sig gång på gång i kampens frontlinje. Rörelsen blev ett kraftfullt svar från befolkningen och motståndsgrupper bildades på arbetsplatser, ­universitet, på landsbygden och i bostadsområden.
Inom FNRP fanns efter två års hård kamp två olika linjer om kampens fortsättning: en representerad av den organiserade vänstern och fackföreningarna som ville se upprättan­det av en revolutionär konstituerande församling och en av de liberaler runt Zelaya som har brutit med det liberala partiet och anslutit sig till FNRP som ville ställa upp i val.
Zelayafalangen vann och den 28 juni 2011 samlades fronten till kongress med 1 600 delegater, där de beslutade att ombilda FNRP till politiskt parti, som i oktober 2011 kom att bli Partido Libre, i folkmun Libre.

FNRP hade mobiliserat massorna i en heroisk kamp mot kuppen, men avsaknaden av ett revolutionärt ledar­skap som hade auktoritet och ett politiskt program för att kanalisera missnöjet till en kamp om makten gjorde att chansen för stunden gick förlorad. Istället avleddes massorna till att ta kampen i ett borgerligt val två år framåt i tiden.
Att arbetarklassen inte insåg sin egen styrka och behovet av en självständig politik gjorde att liberalerna fick initiativet. Efter en tillfällig nedgång av kampen har massorna genom valkampanjen nu återfått sitt självförtroende.
Partido Libre samlar idag arbetarklassen och sociala rörelser. De har i takt med repressionen också radikaliserats.
Xiomara Castro, presidentkan­didaten, hyllas på massmöten med 10 000-tals och byar och städer hon besöker färgas röda av fanor och banderoller med kravet på en ­socialistisk förändring. I alla opinionsundersök­ningar­leder Partido Libre över de traditionella högerpartierna. Den pågående valkampanjen är på många sätt historisk. Vänstern har möjlighet att segra och bryta upp högerns tvåpartisystem. Men frågan är om valet blir rättvist?

Dagligen sker attacker på Libres valarbetare och andra aktivister. Den härskande klassen gör allt för att stoppa Libres framgångar. Polischefen har avslöjats ha direkta band till dödspatruller och paramilitära grupper som har bildats för att slå mot vänstern.
Landets armé är ­inblandad i droghandeln, samtidigt som USA ger ekonomiskt stöd till Honduras med hänvisning till kriget mot drogerna.
– Men regeringen är droghandlarna, den militär som betalas för att stoppa drogerna är den som transporterar dem. Kriget mot droger är ett krig mot de sociala rörelserna, säger den kaliforniska historieprofessorn och Honduraskännaren Dana Frank till TV-kanalen Al Jazeera.
På en fråga om vad USA tänker om valet svarar hon:
– De är livrädda för att Xiomara överlever valkampanjen.
Partido Libre föddes ur motståndskampen mot militärkuppen. Den har sitt ursprung i en situation där vänstern satte tonen på gatan och i rörelsen på arbetsplatserna, men liberalerna i den politiska debatten. Idag har även de liberala demokratidelarna av rörelsen pressats till vänster av rörelsen och talar om behovet av demokratisk socialism.
Xiomara Castro har inför 10 000-tals åhörare på massmöten talat om jorden åt dem som brukar den, inga barn på gatan utan alla ska ha rätt till utbildning, att återuppbyggnaden av Honduras handlar om att bryta med det ekonomiska systemet och slutligen att hon inte är liberal utan demo­kratisk socialist.

Vad innebär det? Det är givetvis positivt och bidrar till radikaliseringen att en presidentkandidat i ett av Latinamerikas fattigaste länder lyfter frågan om socialismen. Samtidigt innebär det att socialister måste ha en klar syn och förklara vad ­verklig socialism innebär.
Hur ska ett socialistiskt samhälle se ut och hur kan det byggas? Socialismen kommer inte att kunna samexistera med kapitalismen utan kräver att systemet krossas och återuppbyggs från grunden. Frågan är om Xiomara är beredd på det? Det är därför viktigt med arbetarklas­sens självorganisering.
Libre står inför många svårigheter. Hur fortsätter man kampen om man inte tillåts att ta makten genom ett demokratiskt val? Hur ska man besvara repression och valfusk? Vad gör man om man vinner valet? Vilka åtgärder måste vidtas? Vad gör man med polis och militär? Vad gör man med USA:s baser och vad gör man med utlandsskulden som förvärrar den ekonomiska krisen? Hur mobiliserar man massorna till att ta kontroll över samhället?
För det är vad socialismen ­handlar om, arbetarkontroll och folkmakt. Om Libre ska ta kampen för socialis­men kan man inte bli ett parti som förvaltar kapitalismen.

Det finns viktiga lärdomar att dra från Latinamerika, t ex länder som Nicaragua, Venezuela, Bolivia och Ecuador. De svårigheter folket möter i ­dessa länder, trots talet om socialism och trots att en del av dem har rika oljekällor, har sin grund i att kapitalismen består.
Avsaknaden av revolutionära ­socialistiska masspartier som leder kampen för kapitalismens ­störtande har skapat en situation där viktiga reformer rullas tillbaka. Utan att ­göra sig av med kapitalismen finns en stor fara för att kontrarevolutionen ­flyttar fram sina positioner.
Libres ledarskap och program är trots dess tal om socialism inomkapitalistiskt. Libre återspeglar den mot­sägelse som finns mellan partiets sociala bas och dess borgerliga ledarskap och politiska program.
Trots detta är det rätt av ­marxister att delta i Libre, men med utgångspunkten att föra makten till arbetar­klassen och att sprida revolutionen.

Socialismen handlar om en fördjupad demokrati, om ett ökat folkligt deltagande, om en demokratiskt planerad ekonomi under arbetar-klassens och de fattigas kontroll och styre för att säkra befolkningens behov och att valda ledare är ansvariga inför folket och delar dess villkor.
De motståndsgrupper som har formerats på arbetsplatser och i bostadsområden och byggt upp den apparat som har blivit Partido Libre bör bli ryggraden i arbetarklassens maktorgan.
Den revolutionära socialistiska vänstern inom Partido Libre har ett ansvar för att samla, utbilda och ­leda massorna till en strid för ett socialistiskt program som sätter arbetar­klassens maktövertagande i främsta rummet, för en arbetarnas och böndernas socialistiska regering. Kan Li­bre säkra detta kan de öppna ­dörren för en ny revolutionär socialistisk process i hela regionen och visa vägen till ett Latinamerikas förenta socia­listiska stater och en helt ny världsordning.

Kristofer Lundberg

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!