
Jämför man Göteborgs stadsdelar, är medellivslängden för en man i Bergsjön i snitt 72 år, jämfört med Askim där en man blir 82 år gammal. Förklaringen till detta hittar forskarna i att inkomstskillnaderna mellan stadsdelarna har ökat alltmer markant under de senaste åren. I de fattiga förorterna bor också störst andel stressade, vilket styrker tesen om att arbetslösa, låginkomsttagare och överlag de som saknar inflytande över sitt arbete är de som blir de största offren för stress och ohälsa.
Det som ökat allra mest på sistone, är den psykiska ohälsan bland unga kvinnor. Det gäller också i Göteborg, där det är extra påfallande bland låginkomsttagare och osäkert anställda.
Klass och inkomst
Enligt Gunnar Ågren, generaldirektör för Folkhälsoinstitutet, kan den enskilde själv bara påverka 50 procent av faktorerna för sitt hälsotillstånd, så som motion, matvanor och tobaks- och alkoholkonsumtion. Resten beror till största delen på samhälleligt inflytande och delaktighet, och förstås tillgången på arbete och bostäder. Den pågående polariseringen mellan inkomstgrupperna kommer att bli det riktigt stora hälsoproblemet, vilket kan ses på att till exempel övervikt och rökning redan nu är starkt bundet till klasstillhörighet och inkomstnivå.– Vi talar ofta om regionala skillnader när vi diskuterar folkhälsa, men det är ändå i storstäderna som de växande hälsoklyftorna finns. I vissa avseenden visar stadsdelarna i Göteborg nu upp större olikheter än EU:s medlemsstater, säger Gunnar Ågren till Göteborgs-Posten den 8 april.
De stadsdelar i Göteborg som har högst andel arbetslöshet och ohälsotal är även de där man skär ner mest på offentlig service. Rättvisepartiet Socialisterna arbetar för ett förortsuppror mot klassklyftor och segregering, för upprustning av förorterna och pengarna tillbaka till skola, vård och omsorg, men också för högre löner, bättre arbetsvillkor och rätt till heltid – med andra ord en kampfråga att ta med i avtalsrörelsen för att höja lägstalönerna.
Peter Henriksson