Vänsterpartiets undersökning om bostadssituationen i Stockholm mellan 1990 och 2011 visar röda siffror. I alla fall för arbetare, ungdomar och låginkomsttagare. Då var 75,5 procent av Stockholms bostäder hyresrätter. Idag är bara 46 procent hyresrätter, och av dem endast 18,2 procent kommunala.Bostadssituationen i Stockholm blir mer och mer klassuppdelad. Det visar en ny undersökning som Vänsterpartiet har gjort.
I 124 av 132 stadsdelar ökar bostadsrätterna och hyresrätterna minskar i antal. Och allmännyttan? Ja, den minskar snabbast av allt. I 14 stadsdelar är allmännyttan helt utraderad.
Stockholm har blivit den privata bostadsmarknadens Mecka, ivrigt påhejat av mörkblå politiker från både Moderaterna och Socialdemokraterna. På 20 år har drygt 82 000 hyresrätter försvunnit i Stockholm. Samtidigt saknar en kvarts miljon unga idag egen bostad, och var fjärde mellan 18 och 32 år(!) bor hemma hos sina föräldrar.
Fler och fler kastas in i fattigdom i takt med att boendesituationen blir allt mer segregerad. Det finns bara tre stadsdelar där det fortfarande finns fler allmännyttiga hyresrätter än bostadsrätter: Hässelby-Vällingby, Farsta och Skärholmen. I Skärholmen har det dock ändå skett en halvering av allmännyttan under de senaste 20 åren. Det finns inte en enda stadsdel i Stockholm där antalet bostadsrätter har minskat.
Inte överraskande kan utvecklingens mest extrema tendenser bäst skådas i de idag exklusiva innerstadsområdena Södermalm, Kungsholmen, Östermalm etc.
Trots att det redan för 20 år sedan fanns en majoritet av bostadsrätter och privata hyresrätter har bostadssegregeringen i dessa stadsdelar nästan nått sitt absoluta klimax.
Av 38 240 bostäder på Östermalm är endast 1 255 allmännyttiga hyresrätter. Hela 26 296 är bostadsrätter. Här har även 8 355 privata hyreslägenheter försvunnit sedan 1990. Med andra ord bestod 70 procent av Östermalms stadsdelsområde av hyresrätter för 20 år sedan; idag består 69 procent av bostadsrätter.
I det forna arbetarområdet Södermalm har antalet allmännyttiga hyresrätter nära halverats, 27 532 bostadsrätter har tillkommit och antalet privata hyresrätter har minskat med nära 10 000.
På Kungsholmen har nästan en tredjedel av de allmännyttiga hyresrätterna försvunnit.
Det finns inte en enda stadsdel i Stockholm där hyresrätterna inte minskat de senaste 20 åren. Även i fattigare områden som Spånga-Tensta, Rinkeby-Kista, Skarpnäck, Skärholmen etc fortsätter högerpolitikerna med att attackera allmännyttan och försvåra boendesituationen för arbetare, fattiga och unga. Behovet av billiga och bra hyresrätter är akut, och aldrig förr har de minskat i snabbare takt!
Det är bra att fler bostäder byggs i Stocholm. Men det byggs a) inte nog med bostäder överlag; speciellt bland studenterna är bostadsbristen monumental, och b) inte nog med bra och billiga hyresrätter.
De senaste åren har bostadsområde i allt högre grad blivit lika med en klass- och statusfråga. De fattiga förorterna är i alarmerande behov av, förutom bostäder, en omfattande upprustning; satsningar på sociala aktiviteter, fler offentliga rum, fler skolor och vårdcentraler. Listan fortsätter.
Massiva ombildningar och utförsäljningar av allmännyttan är inget mindre än ideologiska attacker mot arbetarklassen. Men attackerna sker inte utan motstånd. På många håll kämpar hyresrättföreningar och andra nätverk mot ombildningar och utförsäljningar. I mitten av oktober kommer också nätverket Rätt att bo att organisera en aktivitetsvecka med demonstrationer, föredrag, samtal och radiosändningar.
Om bostadsutvecklingen fortsätter i samma takt kommer de allmännyttiga hyresrätterna att vara ett minne blott inom 20 år. De privata hyreslägenheterna kommer också att vara betydligt färre. Begrepp som masshemlöshet står, bildligt talat, vid porten och knackar på.
Anna Löfgren
